Mellandagar.

Mellandagar betyder för många rea.
Att trängas runt i affärer efter dom bästa klippen och billiga kläder.

Nog för att jag älskar billigt och fynd, men trängsel det fick jag nog av i julhandeln.

Nej.. mellandagar för mig är att ha tid att slukas upp i böckernas värld.
Att sitta och bara läsa läsa läsa.
Det finns inga måsten.
Jag kan sitta i min fårskinnsfåtölj framför brasan.
Lyfta ett öga då och då och se barnen leka med sina nya klappar.

Det är nämligen så....
Jag fullkomligen älskar böcker. Jag längtar starkt efter den dag då jag ska få guida mina egna barn igenom mitt flickrums- bibliotek. Det som fortfarande ligger nedpackat i lådor i garderoben.
Och sen när de blir ännu äldre..då går vi loss på min stora vuxenboksamling.

Nu ska jag bara läsa klart boken jag håller på med för tillfället.
Sen ska jag läsa min riktiga mellandagsbok. Min absoluta favorit bok sen 13-års ålder. En bok som jag kan läsa hur många gånger som helst och speciellt så här i juletid.

TRACYS'S HÄMND AV SIDNEY SHELDON

Missat???
Spring till biblioteket, för den finns säkert inte att köpa längre. 

Tankar från julstöket

Den här julen drar vi ner på det. Det behöver inte vara så mycket.
Lagom med klappar, lagom med mat, lagom med pynt.
Ja, så lät det i början av advent och det lät ju bra.

Jag har verkligen häcken full bara med att försöka hänga med att städa i samma takt som barnen stökar till.
All kraft går åt till att medla mellan julspända ungar.
MEDLA! Det lät ju fint, men gudarna ska veta vad jag skäller och gormar när orken och tålamodet tryter.

Men så här dom sista dagarna smyger det sig på.
Det där julgodiset som inte skulle kokas känns plötsligt väldigt viktigt.
Och julblommorna som inte var nödvändiga, känns som dom behöver införskaffas snarast för att få till den där julefriden.
Och tro det eller ej. Men en halvdag i julhandeln bland alla folk och köer kan vara värt en extra tusenlapp på "onödiga klappar". Bara för att få lite andrum från medlingen och julstöket där hemma.

God jul allihop!

Inte riktigt - men sjukt nöjda ändå

36 150:-
Ja, det blev resultatet på semesterkontot efter 12 veckors köpstopp.
Nästan fyra tusen mindre än kalkylerat, men inte är vi missnöjda för det.

Nej vi är fantastiskt stolta över vår prestation.
Att vi inte nådde ända fram beror inte på att vi har överskridit våran veckobudget. Utan det beror på att det kommit in mindre pengar eller mer räkningar än väntat.
Resan ska inte betalas förrän den 28 december, så vi hinner lugnt skrapa ihop de där sista kronorna. Särskilt med tanke på att Henriks skattepengar kommer nästa vecka och det är ganska många tusenlappar :)

Nu väntar nästa stora utmaning....
att lyckas få mitt extremt spruträdda barn att våga vaccinera sig.

Soka soka

Fick barnens önskelistor inför julen i dag.
På Cornelias tredje plats stod det skrivet Soka soka.

Soka soka???
Näpp, jag kunde inte förstå vad hon menade utan blev tvungen att fråga.

- Ah men...tjocka sockor.... stavas det inte så?
- Nej inte riktigt.

Jag blir alltid lika förvånad över den stora skillnaden på läs och skriv inlärning.
Cornelia är 7 år. Hon läser jättebra. Lånar mycket böcker och tycker om att läsa.

Men stava, det är nåt helt annat det.
Vårat svenska språk är inte så lätt att ljuda sig fram till som vi gärna vill tro.
Nej, här gäller det att träna.
Läsa och skriva, läsa och skriva. Ända tills alla ordbilder sätter sig.
Så.. nu när jag snart läst godnatt för barnen, ska jag nog smyga dit en extra önskning på hennes lista.
Ett alfapet-spel :)

Drömmar

Jag drömde en sån rolig och konstig dröm i natt.
Jag skulle gärna berätta men det går ju inte.

För ni har väl varit med om det? 
Att någon berättar en dröm och man fattar ingenting.
Ärligt talat är det ganska tråkigt att lyssna på dessa invecklade ryckiga historier.

Ändå kommer jag på mig själv att gång på gång säga till folk i min närhet
-Vet du vad jag drömde i natt?

För någon vecka sedan hade Magnus Uggla med en drömtolkare i sitt radioprogram.
Hon sa att man skulle kolla på vilken känsla man hade i drömmen och om man kunde föra med sig den plats man befann sig på och händelserna till något i sitt verkliga liv. Att drömmar är kroppens försiktiga sätt att styra en mot olika beslut i livet

Hmm...jag fattar, jag fattar precis.
Jag ska fortsätta vara gift med Henrik och vara "bara" vikarie.

Den som frågar snällt kan få veta drömmen och göra sin egen tolkning.
Dröm sött!

Man blir som man umgås.....

Vi hade en väluppfostrad hund.
En hund man kunde lita på. En hund som aldrig rörde någon mat som stod framme.
Hon satt bara där snällt och stirrade. Stirrade och hoppades på att någon skulle tappa något, eller rent av säga varsågod.

Sen i somras flyttade två kattungar hem till oss. Två katter som är väldigt svåra att uppfostra. Två katter som skiter i tillsägelser och eventuella straff. Ja, man kan säga att de bryr sig f*n inte ett skit.
Äter vi är dom uppe på bordet och försöker sno åt sig, och ställer man disk på bänken är dom där och slickar tallrikarna.

Och så igår...
Jag skulle panera fisk till middagen och blev naturligtvis avbruten av ett barn. När jag kommer tillbaks till köket ser jag till min fasa en katt stå och lapa i sig av äggblandningen, och en hund som har ätit upp hälften av fisken.

Hon måste väl ha resonerat som alla andra.
"Får dom, får jag" eller "Men dom tog ju"
Hunden hade hade i alla fall vett att skämmas och det känns ju bra.
Men dom där katterna...SUCK!!!

Mamma Mia....

...ska Marie Serneholt leda melodifestivalen!!!

Därför att???
Nu förstår jag inte riktigt hur dom tänkte.

Rickard Olsson är väl helt okej, men Marie Serneholt?
Är inte hon bara någons flickvän nu för tiden?
Och om dom nu skulle ta en före detta programledares flickvän så kunde de väl valt Kristian Luuks.

Men visst...jag ger henne en chans.
Det kanske blir jättebra.
Vem vet, nästa år kanske dom frågar mig.
Jag i par med.....Alexander Skarsgård!!!

9:12

Nionde veckan, fars dag och kusinfest!
Det var den här veckan som det undanstoppade reservkuvertet var tänkt att användas.
Och det gjorde det också, med besked, nu ligger det bara 9 kronor kvar där.

Veckans utgifter såg ut följande:
Mat och basvaror     1358:-
Systemet                     340:-
Presenter                    200:-
Fika                              20:-

Vi löste in en trissvinst för 100:- och hade 5 kronor sen förra veckan.
Då får vi alltså    1305-1913= -613   alltså ett underskott på 613:-

3 veckor kvar nu och reservkuvertet är i stort sett tomt.
Nu blir det till att kämpa.
Fortfaranade inga pengar in på semesterkontot, men dom kommande två veckorna smäller det till.

Sen måste det erkännas att vi faktiskt har fuskat.
Vi har använt pengar från ett annat sparkonto för att köpa glasögon till Gabriella (ett oväntat måste).
Sen har vi även betalt biljetter till en julkonsert vi ska på 17 december i glada vänners lag.
En god vän hade fixat och lagt ut, och vi vill inte gå och vara skyldiga folk pengar.
Sånt känns inte bra.

Genomtänkt och perfekt!

Ni kanske har varit med om det någon gång?
Att någon gett er den perfekta presenten.
En present som varit så genomtänkt och klockren att man både skrattar och berörs.

Det hände i alla fall oss nu i helgen.
Vi hade kusinfest med Henriks alla kusiner (pappas sida).
Vi stod som värdpar och fick den mest perfekta värdgåvan i mannaminne.
Jag citerar det medföljande kortet:

"LÅT FESTEN go on!
9:12; varför inte ett FREDAGSMYS med pizza och snacks?
Semesterkontot ökar ändå! Njut för det är Ni värda!
KRAMAR från Kusinerna"

Och gåvan var...
En hel smäckfull "banankartong" med drickor, chipspåsar, popcorn, godis och en pizzalista med tre fast tejpade hundralappar.
KRAMAR ÅT ER ALLA, GODIS TILL OSS

8:12

Okej, lite sen med veckoredovisningen av köpstoppet.
Men men, här kommer den....

Vecka 8 var en bra vecka. Den slutade på plus.
Det var ju höstlov, så jag och barnen passade på att åka till mina föräldrar några dagar. Det minskar ju direkt kostnaderna för mat.

Skönt nog kändes det också som att det var ett bra lov även om vi inte kunde göra några stora ekomomiska utsvävningar.Men ett badhusbesök kostade vi på oss. Sen åkte vi skridskor i Grästorp, en aktivitet som ungarna älskar och fantastiskt nog är helt gratis. Och framför allt gjorde ju spökvandringen att lovet blev lyckat.

Utgifterna såg ut så här:
Mat och basvaror        974:-
Fika och McDonalds     55:-  
Present                          40:-
Vin                                70:-
Badhusbesök               100:-

1200:- och så pantade vi för 44:-     1244-1239=5

Semesterkontot ökar, men nu går det tråkigt sakta. +800 (Totalt 24 500:-)
Det är ju så att vi har lite ombytta roller här hemma så här vintertid. Jag jobbar en hel del och då är Henrik föräldraledig. Därav får Henrik mindre i lön samtidigt som ersättningen från försäkringskassan dröjer. Och jag får mindre i föräldrapeng samtidigt som lönen släpar en månad.
Pengarna kommer ju så småningom, och då ökar det väl markant.
Tålamod!!!

Det kunde dock ökat lite till...typ 240 kronor...
...om vi inte hade lyxat till det med pizza till Robinson för Tradera pengarna som blev över.
Men det måste ju få kännas bra.

Lojal...eller bara svårt att säga nej???

Så har jag hamnat där igen....
Dom vill förvandla mitt timvik till ett mer permanent jobb.

Hjälp!
Jag vill ju inte börja än.
Men det här j****  yrket är ju som ett kall.
Pedagoger är FÖR lojala, FÖR flexibla, fixar trixar och ordnar, allt för ANDRAS bästa.

Jag gjorde det efter Casper...ställde upp... inskolade han på dagis 1/2 år tidigare än tänkt...bara för att lösa en situation.
Likadant med Cornelia. Ett "ställa upp två tre veckor" blev permanent.

Efter Gabriella hade jag tagit paus från den världen och valde själv.

Men som sagt...
Nu har jag hamnat där igen och frågan är:
Ska jag följa mitt hjärta eller mitt kall???
Ska man tänka på sig själv eller sina medmänniskor?

Fast...är inte kyrkogården redan full av oumbärliga människor?

Vilka fröknar!!!

Ända sen Casper var liten och började på förskolan så har han avgudat alla fröknar som kommit i hans närhet. Vissa har till och med fått höra orden "Jag älskar dig".

Jag som mamma har många gånger fått höra av honom när jag försökt förklara något som han missuppfattat.
-Jo, det säger fröken! Därmed basta, och sen går det inte att motbevisa honom.

Därför var det väldigt självklart för honom att både den fröken han har nu och hans förra fröken fick en personlig inbjudan till hans spökvandring.
För mig var det kanske inte lika självklart att dom skulle komma. Att de skulle lägga ledig tid så här i samtalsperioden på att åka hem till en elev privat.

Men det gjorde dom.... båda två...och med sig tog dom sina familjer.
Och jag är fantastiskt rörd över deras engagemang i mitt barn.

Men för Casper var det självklart att dom dök upp.
Vadå? De är ju fröknar och fröknar gör sånt, för fröknar är bäst.

Hurra för skopunkten

7 par skor för 968 kronor!!!!!

Visst är skopunkten fantastisk.
Tag 3 betala för 2. Nedsatta priser och 10% om man skaffade medlemskort.
En mycket nöjd mamma och väldigt glada barn lämnade i alla fall butiken i Överby.

Okej, det kanske inte är den bästa kvalitén, men det duger åt mina barn. Den räcker
över en säsong och sen är ju ändå fötterna för stora.

Mitt slitande på Tradera har inbringat lite över 1200:-
Så på sätt och vis blir ju skorna gratis.

och...det ska vi fira med en höstlovspizza till Robinson i morgon.

Snälla, låt mig få förklara mig...

Jag anser inte att jag skulle vara en bättre mamma än någon annan
Jag tycker inte det är fel att mammor jobbar och barn är i barnomsorgen.

Mina tre stora har alla börjat förskolan då dom varit 1 1/2 år.
Inskolning och lämningar har aldrig varit något som helst problem. Dom har stortrivts och personalen har varit fantastisk (loklerna har jag kanske varit mindre nöjd med). Dock ska det kanske tilläggas att vi BÅDA föräldrar har gått ner i tid och på annat sätt pusslat för att de skulle kunna ha en snitttid på runt 25h/vecka. Att dom skulle få slippa att släpas upp allt för tidigt i ottan.

Men när sen fyran kom som en trevlig välkommen överraskning hände något.
Jag kände hur det infann sig ett lugn över familjen. Hur mycket tid vi helt plötsligt fick för varandra. Hur skönt det var att slippa ekorrhjulet och bestämma över sin egen tid.
Inga diskussioner om vem som "måste" vabba. Att helt plötsligt kunna sprida ut alla måsten på fler timmar.
Hur skönt det är att få några timmar hemma innan alla fritidsaktiviteter sätter igång.
Jag mådde mycket bättre som mamma. Vi mådde mycket bättre som familj.

Ni som klarar av att kombinera barn och jobb och mår bra av det ska ju naturligtvis göra det. Men jag tror inte att jag skulle göra det. Jag har skaffat alldeles för många barn ;)
Valfrihet för varje familj borde vara en självklarhet.

Det jag tycker är synd i Sverige är att vi är vårt yrke. Det är som att vi inte har nån identitet annars. Och med yrkesstämpeln kommer också fördomarna på hur vi är som person.

Det jag menar är också att jag tycker det är konstigt att hemma-mamma debatten handlar om Samhällsekonomi och jämställdhet. Och inte ses ur ett familj eller barnperspektiv.

Jag vet att många där ute inte mår bra.
Jag vill förmedla en styrka till dom att kanske kunna tänka om. Att inte låsa sig fast i en situation man inte trivs i.
Mitt bloggande om ekonomi och köpstopp handlar mycket om att testa/visa att man kan prioritera annorlunda om man vill det.

Men men. vi får se hur det blir.
Nu tar Kommunen bort vårdnandsbidraget samtidigt som husräntorna stiger oväntat fort.
Och inte ens jag kan trolla med ekonomin hur mycket som helst. Inte ens fast jag i stort sett har en halv månadslön i barnbidrag ;)

7:12

Fy, har knappt lust att skriva om den sjunde veckan.
Vi var och nalla i reserv-kuvertet igen. Det var liksom lättare nu när det ändå redan var gjort. Men det onödiga var väl att vi gjorde det utan att egentligen riktigt försöka fixa det ändå.

En skidåkare som åker en femmil vet att det kommer tunga partier, men att det bara är att försöka härda ut. Att inte ge upp. Helt plötsligt ser man mållinjen och får nya krafter. Det är väl så vi får tänka.

Veckan såg ut så här:
Mat och basvaror   1077.50:-
Fika   20:-
Sponsring av priser   136:-
Spökvandring Skara   100:-

Detta ger utgifter på 1333.50
Vi använde en presentcheck på Ica för 25 kronor
1225-1333.5= -108.5

Veckan slutade alltså på ett underskott på 108.50
Och ingen energi fick vi av att summan på semesterkontot steg.
Fast att det var lönevecka så fanns det alldeles för mycket räkningar så varenda liten krona gick dit.

Men nu är det ny vecka. Nu tar vi nya tag
HEJA HEJA, ORKA ORKA!!!

En hyllning!!!

Usch nu börjar det bli riktigt tungt och tråkigt med köpstoppet.
Det som i början gick lätt som en dans, blir allt svårare ju tommare skåpen blir. Det känns som man får försaka så mycket som andra människor unnar sig och ibland har man bara lust att ge upp.

Tänk att då leker vi ändå bara "köpstopp". Vi vet att vi har en stor trygghet på bankkontot. Men tänk alla de människor som för jämnan får vrida och vända på varje krona. De som får tänka över och värdera varenda inköp och trolla med resurser de inte har. Jag kommer beundra dom i alla evinnerlig tid.

Ofta är det ju även så att de inte bara har en svag ekonomi att brottas med. Många gånger är de ju även ensamstående föräldrar med allt det ansvar det innebär. Eller så har de någon besvärlig sjukdom som tar kraft och ork.

Jag hoppas att mitt experiment gör mig till en humanare människa. Att jag och de andra i familjen ska få en större förståelse för ekonomi.

12 veckor är ingenting, det är bara en lek. Ni däremot som befinner Er där för jämnan.

Det är Ni som borde få nobelpriset i Ekonomi!!!

Tankar från ett barn

"Hon är jättebra. Och egentligen skulle jag vilja vara med henne lite oftare. Det är bra här på Korallen och jag är här varje dag, utom på helgerna förstås, men fick jag vara lite mer med mamma så skulle jag nog det" Douglas 5 år

Detta citat är hämtat från personporträttet i fredagens NLT.
Artikeln handlar om en kvinna och det är hennes son som har fått beskriva henne.

Och jag kan inte låta bli att undra hur den beskrivningen kändes för henne?
Kanske borde vi alla ta till oss den och fundera lite?

Barn har det i regel jättebra på dagis, och det är absolut lärorikt och stimulerande för dom. Det är därför det finns allmän förskola, 15 timmar i veckan, för barn från och med 3 år. Tiden kanske till och med skulle kunna utökas något.

Men jag säger det igen...
Jag tycker att det är skrämmande att vi lever i en värld där strävan efter materiell standard och självförverkligande går före chansen att tillbringa tid med våra egna barn.
Herre gud, det handlar om några futtiga år då dom är små.
Några enstaka år då vi föräldrar är deras stora idoler och förälskelse.
Några år då dom väljer oss, om vi bara gav dom chansen.
Och ärligt talat..skulle inte det kännas bra.

Boningsfasen

Alla känner till den och talar om den.
Den där nedärvda genen i den gravida kvinnan som börjar plocka, städa, dona och fixa mot slutet av graviditeten. Hon sätter bo för att ta hand om sitt barn.

Och ärligt talat...
Kan det inte vara så att det är samma nedärvda gen som gör att vissa av oss kvinnor VILL vara hemma med våra barn? Kan det inte vara samma gen som gör att så många av oss väljer vårdande yrken?

Att jag tar upp detta beror på att det återigen tas upp i Aftonbladet om "hemmafru-trenden". Att så många väljer bort arbetsmarknaden för att satsa på familjen.
Både folk som är för och folk som är emot får framföra sin åsikt.
Men jag blir lite ledsen när jag läser vad de som är emot säger.

Inte kan väl mitt val förstöra hela kampen för jämställdhet?
Ska jag lastas för att kvinnor får sämre löner och villkor på arbetsmarknaden?
Har inte alla rättighet/skyldighet att råda över sitt eget liv?

Ja, det kommer drabba min pension om vi mot all förmodan skulle gå isär. Men vi har tänkt på detta och därför lagt in extra pensions-sparande för bara mig.
Ja, jag kanske inte kommer vara så attraktiv på arbetsmarknaden om jag går hemma i flera år. Men jag har tänkt på det också, och har därför sett till att ha två timanställningar för att hela tiden ha en fot inne. Då tror jag faktiskt mitt val kan vara något positivt i slutändan.

Jag har inte haft samma önskan innan, efter de andra barnen, utan skyndat mig ut till arbetslivet.
Någon vis person sa en gång att "För varje barn man får växer kärleken till de övriga" och så är det nog.
Det är nog det som har hänt.

Mina barn är mina, och jag vill att vi ska finnas där för dom så länge dom vill.
Låt mig få ha mitt val.
Låt mig få stanna i boningsfasen.

Oj Oj Oj....vad gör man?

Förra helgen gjorde Casper en alldeles egen spökvandring för oss här hemma på gården. Han slet, planerade, pysslade och byggde en hel dag, och vi blev mäkta imponerade, både av hans kreativitet och hans ihärdighet.

Inspirerad av ljuspromenaden i Grästorp han gått helgen innan så hade han lyckats få med de flesta saker.
Det hängde spöken i träden. Näcken satt och spelade på en fiol (misstänkt lik en gitarr). Skrållan hängde på galgbacken och i mördarens lya fanns både yxor offer och blod.

Han tyckte att det var gôr kul och berättade vitt och brett för alla i skolan efteråt.
Och kanske...kanske fick han lite väl mycket beröm av oss (fast kan man egentligen få det?)
Många blev i alla fall nyfikna och sa att den spökvandringen hade dom gärna velat gå.

Och..snäll som han är, så har han "erbjudit" sig att ordna en ny vandring på höstlovet.
Fast de ska få betala 10 kronor så att han tjänar massa pengar till Egypten.
Smart va - som han uttryckte det.

Hela veckan har han planerat och pysslat. Han är helt besatt och kan inte prata om nåt annat.
Idag kom han till och med hem och sa att han fått lov att skicka med inbjudan med skolans veckobrev.

-Herre Gud, sa Henrik. -Vi måste ta ner han på jorden. Vad tror han egentligen.
Men är det det man ska göra?
Fasan för oss, är ju att han tror att det ska komma massvis med folk och så blir han besviken när bara de närmast sörjande dyker upp.
Eller så kommer det massvis med folk som blir besvikna. Folk som har förväntningar på ett resultat som inte ett barn har resurser att leva upp till.

Fast sverige behöver ju kreativa företagsamma innovatörer. Eller?
Är det i sådana här situationer vi som vuxna trycker ner barnens självsäkerhet och förminskar dom?
Går man in till en förskoleavdelning med 4-5 åringar och frågar om nån kan rita en katt så skriker nästan alla att de kan. Frågar man däremot i ett vanligt arbetslag av vuxna finns det ingen som svarar ja på den frågan.
Nånstans på vägen in i vuxenlivet försvinner självförtroendet i den "förbannade" Jantelagen.

Ja ja. har ni inget för Er är ni välkomna hit i v44 Fredag och Söndag mellan 17-20.

Nu får jag fortsätta hjälpa honom med papir maché hönorna där ute i köket.
Så får vi hoppas att allt känns bra till slut.....

6:12

Där sprack det...nu gick det inte längre.

Efter sex veckors köpstopp fanns det nu alldeles för lite saker kvar i skåpen för att kunna klara sig på veckans 1200 kronor.
Nu börjar alla småsaker här hemma nämligen så sakteliga ta slut på en och samma gång.
Saker som tandkräm, deodoranter, dammsugarpåsar, disktrasor, kryddor och annat.
Sånt som egentligen inte är så dyrt, men som många tillsammans plockar på.
Sedan lite aktivitetsutgifter på det och det var tvärkört.

Hur gör man då?
Jo, vi hade ju nästan räknat med att denna dagen skulle komma förr eller senare. Därför hade vi faktiskt i förebyggande syfte lagt ner två femhundralappar i kuvertet där våra kontokort ligger och trycker.
Dessa pengar har vi tagit från tiden innan köpstoppet, så dom påverkar inte vår sparplan.
Men..vad lätt det var att känna:  
Vi passar på och köper det och det, nu när vi ändå måste ta av dessa pengar.
Men.. vi skärpte till oss. Ingen pizza och inget vin.

Veckans utgifter såg ut så här:
Mat och basvaror  1260:-
Barnkalas presenter   197:-
Fika   20:-

Vi hade med oss 8 kronor från förra veckan
1208-1477 =  MINUS 269:-

Skit också!
Det känns inte bra, men på semesterkontot finns nu 23 700:-
Och det känns riktigt bra

Missförstånd!?!

När vi gifte oss för 5 år sedan lovade vi att älska i nöd och lust....

Det är bara det... att jag tolkade prästens ord som "tycka om"
Att vi tillsammans skulle kämpa för att klara livets motgångar.

Henrik där emot, han tolkade det som nåt helt annat.
Det är uppenbart

Kanske skulle jag ta och ringa prästen och fråga....

Hemmablind

Vi väntar finbesök på fredag....
Viktoria och Daniel kommer hit.
Japp!
Precis!
Jag menar DOM...Sveriges Kronprinsessa och hennes Prins.

Eller... Dom kommer ju inte direkt hit, hem till oss, men nästan.

På sin Västgötaresa ska de nämligen göra ett stopp här på Kinnekulle, vid utsiktstornet som ligger bara en liten bit bort.

Det är vid såna här tillfällen man förstår hur "fint" man egentligen bor.
Redan på 1700-talet utnämnde Linné det till "den ljufligaste platsen på jorden" då han gjorde sin Sverigeresa.

Och i somras, då Radio Skaraborg var här, fick jag lära mig att Österplana (där jag bor)...den naturtypen vi har här... den är i stort sett unik.
Det är bara våran hed, Allvaret på Öland och en liten plätt i Estland som har den här vegetationen. Annars finns den ingen annanstans i hela världen.

Men..allting blir vardag.
Man ser det inte med egna ögon.
Därför lånar vi de kungliga högheternas och jag hoppas det känns bra för dom.

Hmmmm

Är så trött!
Har varit vaken och jobbat på min uppfinning halva natten.
Den där uppfinningen som kommer göra mig världsberömd och rikare än Joakim Von Anka.

Den är så smart.
Det är något som alla människor vill ha för att underlätta vardagen. Något som ingen känner att den kan vara utan. Ung som gammal, fattig som rik, eller var man än bor i världen.
Den kommer kunna gå att få tag på i varenda liten butik, och man behöver nog minst en varje dag.
Den kommer inte kosta många ören att tillverka, men den kommer heller inte vara dyr att köpa.
Jag har kommit ganska långt med detaljerna, så nu återstår väl bara i stort sett att söka patent.

Fast det är klart....
Jag kanske behöver komma på vad den där lilla smarta grejen skulle kunna vara.
Men sen, sen kommer det kännas riktigt bra.

5:12

Nu är vecka fem av köpstoppet snart till ända, och inte heller denna vecka har det varit några problem, och vi har till och med kunnat unna oss lite roligheter i form av ett marknadsbesök.

Veckans utgifter såg ut följande:
Mat och basvaror                    792:-
Snus                                       69:-
Fika + fotbollskiosk                 50:- 
Marknad 50/barn                    150:-
Frimärken                                60:-   
Kattsand                                  75:-

Vi hade med oss ett överskott på 4:- och hade utgifter för 1196:-
1204-1196 ger ett överskott på 8 kronor.

Den här veckan har det inte kommit in några pengar, så summan på sparkontot har inte ökat.
Tråkigt...men det kompenseras ju upp kommande vecka, då det både är barnbidrag och Henrik får sin tvåveckorslön.

Den uppmärksamme kan också kanske notera att vi faktiskt har vågat oss på en ny kattsand. Vi fick ett tips av en god vän. Och än så länge verkar den fungera bra. Vi får väl se.

Något annat som är riktigt roligt är att vi komponerar ihop många nya goda maträtter, genom tänket att försöka använda det som finns. Lite som i det gamla TV-programmet här har du ditt kylskåp, om ni kommer ihåg det.

Som igår tex...
Bryn kassler skivor och lägg i botten på en ugnsform.
Toppa dessa med euroshoppers wokmix. Häll på Creme fraiche (smak äpple pepparrot) dryga ev ut den med extra mjölk och redning.
På med lite riven ost och in i ugn. Servera sedan med ris.

Det här blev absolut en ny favoriträtt för oss.
Den smakade bra, riktigt bra.

Pizzasug!!!

Inte en bit skräpmat på fem-sex veckor.
Avgiftad? Nej - definitivt inte.

Jag drömmer att jag sätter tänderna i pizzabitar med långa sega ost trådar.
Jag känner doften av gatukökets kebab så fort bilen passerat Silrondellen.
Reklamradion annonserar att det är bokveckor på Mc Donalds, och det känns väldigt lockande, kanske rent av nödvändigt att passa på att åka dit och få en bok typ gratis.

Visst har vi försökt att göra eget hemma.
Stekt hamburgare...gjort pizza...ätit kebaben man köper på Ica.
Men det blir inte samma sak, och det stillar definitivt inte begäret av storköksflott.

Än har vi dock inte kommit så långt, så att vi tyckt att det varit värt att lägga över 200 kronor av vår veckobudget, på en enda måltid.

Man skulle ju kunna se det som något bra. Att jag inte bara blir rik utan även smal.
Tänk... ingen skräpmat, inga chips och knappt någon alkohol på 12 veckor. Det borde bli många kilon det.

Fast kanske, kanske satsar vi på en familjepizza till fredagsmyset
Bara för att det ska kännas bra...

Förväxling utan dess like...

Hörde på radion om en morfar som fick med sig fel barn från dagis....

Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.
Vem är det egentligen mest pinsamt för?
Morfar som inte "känner igen" sitt eget barnbarn, eller personalen som kunde låta det ske?

Enligt enhetschefen var orsaken bristande rutiner, samt en för stor barngrupp för EN ensamvarande personal. Och på det... alldeles för lika overaller.
Förväxlingen upptäcktes inte förrän de kommit en bra bit på väg. Till och med det andra barnets familj hann och komma och upptäcka att deras barn saknades.
Morfadern var känd för alla inblandade, så därför protesterade tydligen inte barnet han tog med sig.
Men ändå....

Jag fattar ändå inte hur det kan gå till.
Lever vi i en sån stressad, konstig värld att vi inte kommunicerar med varandra vid hämtning, inte förrän vi kommit en bra bit på väg hem?
Skulle mina barn bara finna sig i att följa med någon så där?

En sak är nog säker i alla fall.
Tryggheten hos alla inblandade är nog borta. Omvärlden rejält skakad för dom, och det behövs nog ett gediget arbete för att hitta säker mark igen.
Det känns nog helt enkelt inte så bra....

4:12

Det tar sig.
En tredjedel av köpstopps perioden är nu avklarad och vi börjar komma in i tänket och rutinerna.

Vecka fyra gick som en dans. Fast då ska det ju tilläggas att vi var borta lördag till söndag. Vi blev bjudna på mat och sparade därmed utgifter.

Veckan slutade i alla fall med ett överskott på 4 kronor, och då hade vi ändå råd att unna oss lite roligheter.

Utgifterna såg ut som följande:
Mat och basvaror   783:-
Hundmat                  269:-
Barnkalas                 99:-
Bowling                     60:-
Badhusbesök           100:-
Vi hade med oss 100:- från förra veckan och pantade för 15:-
1315-1311 = 4 kronor


Någon frågade mig vad vi egentligen äter för att kunna klara budgeten.
Jag brukar lägga upp det som så (också tips hämtat från lyxfällan).

En korvdag, en färsdag och en kycklingdag.
De andra dagarna hålls öppna för önskemål och maträtter baserade på "erbjudande" varor.
På helgerna brukar vi äta nåt lite lyxigare (kött).
Allt bröd bakar jag själv. Förutom formfranska då det vankas varma mackor.

Undrar ni nåt får ni gärna fråga.

Och på semesterkontot sitter nu 16 650:-





  

En omöjlig ekvation!

I vårt sovrum finns en vanlig 90-säng.
Fast så väldigt vanlig är den nog inte, eftersom den alltför ofta rymmer fem personer om natten.

Och jodå.... Det är del av en dubbelsäng, men ägaren av den ena halvan har redan från början gjort klart att han inte kan sova med barn i sängen.
Ägaren av andra halvan däremot. Den som råkar vara min sida. Hon är alldeles för snäll. Hon makar undan och bereder plats för varje barn som kommer intassande nattetid.

Men hur är det möjligt?
Även om vi får skarven och pyttelite av Henriks sida så är det ju inte många kvadratcentimeter att dela på.
2 X 1 meter = 20 000 cm2 alltså 4000 cm2/person

Malcom 85 cm lång  x 25 cm axelbredd  = 2125
Gabriella  110 x 35 = 3850
Cornelia  120 x 35 = 4200
Casper  145 x 45 = 6525
Jag  171 x 55 = 9405
TOTALT = 26 105

Hmmmmm, inte undra på att jag ständigt är trött.
Inte undra på att jag alltid känner att jag måste gå och lägga mig så tidigt som möjligt för att passa på att sova lite.

Anna Wahlgren...Du kanske har rätt...Barn kanske inte hör hemma i sina föräldrars sängar.
Fast...Det känns rätt bra ändå....

Ordspråk

....Det finns inget ont som inte har nå´t gott med sig. 
Och visst....Det kan ju va´ sant.

Som i dag till exempel.
Jag gick i godan ro och grejade i köket. Alldeles själv, för alla de andra var ute. Plötsligt hörde jag ett stort BRAK!!! från övervåningen.

Jag gick upp för att undersöka vad som hänt.
Vad det var kattungarna hade haft sönder den här gången (för mycket är det vid det här laget, det ska gudarna veta).
Fast den här gången var de nog oskyldiga. Däremot kunde jag faktiskt knappt tro det var sant när jag såg vad som orsakat smällen.

Caspers överfulla väggfasta bokhylla hade släppt från väggen.
På golvet låg en enda röra av trasiga hyllplan, konsoller, böcker, krossade porslinsfigurer, m.m, m.m.

Jag gick för att hämta in honom och försökte samtidigt förbereda honom på vad som hänt.
Men oj....tårar, förtvivlan, ilska och ännu mera tårar och en mamma som försökte trösta.

Sen satte vi igång med att röja upp.
Det tog sin lilla tid, men det blev riktigt bra.
Och det var en mycket nöjd kille som gick och la sig i sitt "nya", välstädade, om-möblerade rum.
Till och med en ny bokhylla hade vi lyckats hitta ute i gömmorna på gården.

Fast.. så var det ju det där med ordspråk.
Det sägs ju även att en olycka kommer sällan ensam......

Barn och kläder...

Så...då var alla ungarnas garderober höststädade.

Borta är alla dessa kläder som på bara en sommar inte längre passar.
Borta är alla de kläder som aldrig används för att de har nån fläck eller annan defekt. Ni vet.. dom där kläderna man tänker att barnen kan ha till vardags, fast som sen ändå aldrig plockas fram.
Borta är alla dessa strumpbyxor med hål som jag skulle laga nån dag.

Hur kunde det bli så mycket?
Och hur i hela friden kan garderoberna fortfarande se så fulla ut?

Jo, det vet jag ju ganska väl egentligen.

Barnkläder!!!
Det finns väl inget som är så kul att köpa.
Modershjärtat värker ut rörda tårar och djupa suckar då man ser sina barn i nya snygga/söta/tuffa/coola kläder som man köpt. Inte av behov, utan för att man helt enkelt inte kunde stå emot.

Fast till vilken nytta egentligen?
För att jag sen ska stå där och svära över den överfulla tvättkorgen.
För att jag ska lägga så mycket värdefull tid på att tvätta och vika kläder som egentligen inte var smutsiga, men som ändå hamnade i tvättkorgen för att det var lättast så.
Hur många plagg hinner ett barn med att använda innan de är urväxta?


Ja ja...Nu ska i alla fall utsorterade plagg av bra kvalité förvandlas till pengar via Tradera.
Dessa pengar ska sedan gå till höst och vinterskor.
Skor är i alla fall något som behövs.
Något som vi alltid köper på höstlovet.

Och för att inte rucka våran sparplan och börja göra undantag i vårt köpstopp, så får denna utgift helt enkelt finansieras på alternativa vägar.
Det blir lite slit och pyssel, fast efteråt kommer det kännas bra.
Det kommer kännas riktigt bra...

Läxor...

Det har startat en spännande debatt på Fria ord i NLT (nya lidköpings tidningen), och jag tänker följa den med spänning. Den tar nämligen upp läxors vara eller inte vara.

Personligen har jag själv alltid varit mot läxor.
Jag tycker att det finns för olika förutsättningar i barnens hemmiljö.
Jag tycker att det bara är en källa till irritation och tjat i den lilla tid familjen har tillsammans.
Jag tycker läxor är en kvarleva från en svunnen tid.
Vad tycker Ni?

3:12

Då var tredje veckan av köpstoppet avklarat.
Som jag tidigare nämnt så var det ju en ganska enkel vecka i och med att Henrik var borta.

Jag hade redan på förhand bestämt att jag skulle försöka använda mat från frysen.
Det brukar lätt bli så att vi samlar på oss burkar med rester.
Rester som inte räcker till hela familjen, men gott och väl då "storätaren" är ur huset.

Måndagens veckohandling slutade ändå med att kassörskan ville ha 651:-
Fast... mycket av detta var ju inköp av saker som inte behövdes nu, men som kommer behövas inom kort.

Sen beslutade sig mina föräldrar att komma och hjälpa mig/avlasta mig lite när H var borta.
De kom hit torsdag morgon till lördag kväll, vilket innebar att jag fick tilläggshandla ganska rejält redan på Onsdagen (171 kronor).

Mamma som är insatt i vår "situation" tyckte att hon kunde ta med sig lite mat hit. Men där går gränsen.
Jag vill inte att någon tredje part ska behöva drabbas av vårt köpstop.
Fast... riktigt principfast var jag inte... pappa fick gärna ta med sig en laddning av sina hemmagjorda köttbullar.

Pengarna räckte ändå gott och väl till "fredagskul" i bowlinghallen med/för barnen.
Lyxig lördagssupé till våran efterlängtade älskling.

Och... hela veckan slutade på ett överskott på 100:-
(okej, jag vet att jag siktade på 150:-, men det måste varit saknad som gjorde att jag stoppade ner lite extra godsaker till välkomstsupén)

PS. Och på semesterkontot sitter nu 11 650:-   (Nästan värt en applåd)

Boktipset!!!

Askungar av Kristina Ohlsson   Piratförlaget

En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Ombyte förnöjer?

Jag tror faktiskt att jag aldrig behöver oroa mig för att min man ska lämna mig. Aldrig någonsin.

Vad jag grundar detta i?

Jo, om man säger som så;
I sex dagar har han varit i Italien.
I Italien, landet som är känt för sin fina matkultur.
Första kvällen beställde han in en grönpepparstek.
Den var god.... Jättegod..... Faktiskt så god så att det fanns ju egentligen ingen anledning att prova nåt annat.
Så...han körde på sin grönpepparstek. På alla restauranger han besökte. I sex hela dagar.
Han tillhör helt enkelt den trogna sorten.

När katten är borta......

Med EN vuxen person mindre i hushållet under en veckas tid, finns det stora marginaler i den strama veckobudgeten.
Särskilt då det är den storätande delen som är borta.

Så när katten är borta. Dansar då råttan på bordet?

Nej.. inte den här råttan.
Den här råttan hamstrar i stället. Den här råttan passar på att fylla upp förråden med blöjor, våtservetter, välling, barngröt och hårfärg.
Den här råttan har vart så redig så att hon har 238:- kvar av veckans budget.
Och...den här råttan har bestämt att minst 150 kronor av dessa ska sparas till hundmaten som kommer att behöva inhandlas i nästa vecka.

Avslut!!!

Idag var det min sista dag som föräldraledig på pappret.
I morgon kunde jag valt att gå till jobbet och påbörja min uppsägningsmånad, alternativt ta någon form av vikariat på fabriken.

I stället valde jag att gå dit i dag och städa ut mitt skåp och ta avsked.
Men...
Det känns lite sorgligt och skamset.
Det känns nästan som ett svek eller ett misslyckande.
Det känns inte som ett värdigt avslut.
I dag känns det inte bra helt enkelt...

2:12

Jag lovade ju i ett tidigare inlägg att jag skulle uppdatera Er i hur köpstoppet går.

Vecka 2 började bra. Måndagens veckohandling landade på 778,50, men då köpte jag även 5 kilo blandfärs som var till extrapris (29,90).
En veckohandling ska innehålla alla veckans middagar och de basvaror som behöver fyllas på.
Tanken är att jag sedan under veckan bara ska behöva komplettera med mjölk ungefär.

400 kronor kvar
Onsdag: Henrik måste ha snus och helst då två dosor eftersom han ska till Italien och inte vill bli utan där.

300 kronor kvar
Torsdag: Oh no! Kattsanden är slut. Och eftersom vi är livrädda för en "stink-låda", vågar vi ingen lågprisvariant, utan det blir en dyr i djuraffären.

100 kronor kvar
Fredag: Just det barnkalas på kvällen. Present behövs inhandlas och lite mer mjölk och kattmat.
Fredagsmyset klarar vi med att panta lite flaskor. Det fick bli popcorn och 3 små flaskor sockerdricka.

30 kronor kvar
Lördag: Vi lägger de sista slantarna på inträde på Hellehof.
Sen använde vi en av våra sparade presentcheckar på Ica till lördagsmys och mjölk.

och hela söndagen gladdes vi av tanken:
I morgon har vi nya pengar. Det känns bra!!!

Så olika det kan vara

När Gabriella (trean) var 10 månader så åkte jag på träningsläger till Holland. Vi åkte på lördag kvällen innan påsk och kom hem tidigt på långfredag morgon. Det var en fantastisk resa som jag fortfarande tre år senare kan hämta kraft i. Vi var flera småbarnsmammor som var med och tur var väl det....

För... Usch vad jag blev i fråga satt. Både från släkt, kollegor och vänner kom det konstiga kommentarer och giftiga små pilar som alla hade ett budskap.
Så gör man inte. Man kan väl inte som mamma tänka på sig själv och åka bort några dagar. Och hur ska pappan klara av det ansvaret? Att ensam ta hand om sina egna tre barn.

Just nu håller Henrik på och packar där ute i köket.
Han ska åka till Italien i morgon och kommer hem sent på lördagkväll.
Och ingen, INGEN har sagt annat än -Va kul!

Studiedag

Idag har det varit studiedag på barnens skola.
Det brukar alltid ligga en sådan sista fredagen i september och det är kanon. Det blir ju liksom en extra långhelg under lågsäsong då man kan hitta på nåt.
Förra året var vi i Örebro. En heldag på Gustavsvik äventyrsbad. På kvällen åt vi gott på restaurang. Sen hotellnatt med den alltid lika uppskattade frukostbuffén. Och som avslutning... Lek och Buslandet dagen efter.

Nu har vi ju som jag tidigare berättat Köpstopp.
Alltså inga pengar till några speciella aktiviteter. Räckte inte ens till en tripp till något lokalt badhus.
Så vad gör man då?
Jo man packar fikakorgen och går till skogen.
Flera timmar spenderades på att bygga koja, leka stenålder och annat kreativt och fantasifullt.
Och jag tror att barnen hade mint lika kul som förra året. Eller också vill jag gärna tro det.
Bara för att det ska kännas bra

Segregation

I dessa valtider, och i samband med Sverige Demokraternas intåg i riksdagen, har integration och segregations problematiken lyfts.
Därför tänkte jag dela med mig av en händelse ur verkliga livet.

Det var för ungefär två år sedan.
Jag skulle göra eftermiddagspass på jobbet och var på väg i bilen för att lämna mina två tjejer (då fem och två år gamla) på förskolan.
Lilltjejen hade varit på dåligt humör hela förmiddagen. Gnällt och skrikigt mest hela tiden. Inte blev det heller bättre av att åka bil, utan hon satt där i sin stol i baksätet och gjorde sina "arg-ljud"

Jag tittar på stora tjejen och utbrister:
-Men vad är det med Gabriella idag?
-Hon kanske håller på att bli brun, svarar Cornelia
-Va, undrar jag
-Hon kanske håller på att bli brun, säger Cornelia igen
-Vadå håller på och bli brun?
-Jo, för om dom blir bruna så vill föräldrarna inte ha dom längre, och då får man lämna dom till ett barnhem.

Hmmmmm?
Ni inser vilka segregationsproblem vi har här på landet va!!!

Världens bästa mamma

Minst en gång i veckan försöker jag vara världens bästa mamma.
Själv tycker jag väl att jag gör så gott jag kan och lite till för det mesta. Men det är inte så ofta man får höra att man är bra. Därför har jag kommit på det ultimata sättet att få översvallande känsloyttringar från mina barn.
Mannen är väl inte direkt överförtjust i detta. Han förstår liksom inte tjusningen med det. Hur det kan vara så speciellt. Men jag som har barnasinnet kvar deltar gärna i veckans höjdpunkt.
Här har ni mitt knep:
1,2 liter mjölk
6 ägg
6 dl mjöl
lite socker, lite salt
Vispa samman och häll i stekpanna och vänd efter en stund.
Servera med socker, sylt och kall mjölk.
Ät och njut!!!

Köpstopp

Vi är nu inne på andra veckan med köpstopp i vår familj.
Varför det undrar ni kanske nu. Rinner pengarna i väg?
Nej, men vi har beställt en utlandsresa i vinter. Två veckor i Egypten. All inclusive, barnklubbar och vatten-rutschbanor. Det ska bli underbart. Senast vi var på sol-och-bad-charter var i maj 2007. Då två veckor på Mallorca.   
Pengar till resan finns allt på våra sparkonton, men vi känner att varför ta av dessa. Nej, i stället ska vi tillsammans hela familjen spara i hop vad det kostar. Vi vill förmedla till våra barn att saker och ting kostar. Det kostar massor. Men det är fullt möjligt att spara ihop om man kämpar, särskilt om man kämpar tillsammans.

Så..därför har vi nu köpstopp under 12 veckor.
Eftersom Lyxfällan och amerikanska motsvarigheten tillhör mina favoritprogram, så har man ju fått lite vägledning i hur man gör. Svaret stavas KONTANTER.
Vi har därför lagt undan alla betalkort. Dessa används bara på måndagar då vi tar ut 1200:-
Dessa 1200 ska sedan räcka till mat och aktiviteter under kommande vecka. På det här viset tänker man efter och planerar/värderar sina inköp bättre.

Enligt kalkylen så kommer vi att på 12 veckor spara 40 000!!!!
FYRTIO TUSEN...Visst är det en fantastisk summa. Och 12 veckor känns inte så lång tid att leva "knapert". Det känns överskådligt. Däremot att helt plötsligt ha 40 000 mindre på sparkontot skulle inte kännas bra.

Barnen har också fått en egen uppgift. De ska spara/arbeta/samla ihop till sina barnklubbar. 2100:-
De ska själva komma på sätt att tjäna pengar och vi som vuxna ska stötta och hjälpa dom.
Och vet ni..de är redan klara. I somras kom de på att de kunde sälja bär vid vägen. Och den idén var lysande. Men... de fortsätter att hitta på saker. För som vi säger: Om vi reser tillsammans, så sparar vi tillsammans.

Jag kommer uppdatera er om hur köpstoppet går allt eftersom.
Första veckan fick vi ett överskott på 5.50:-
Och ändå kändes det inte att vi levde "knapert". Det kändes precis som vanligt. Det kändes bra helt enkelt.

Beslutet taget

Jag har tagit beslutet att bli hemma-mamma.
Fyra barn kräver sin tid, och jag anser att kvantitetstid är viktigare än kvalitetstid.
Jag/Vi tänker skita i ekonomisk standard och värdesätta familjen i stället. Det är inte det att jag inte vill jobba, för jag älskar att arbeta, utvecklas och vara en del av en arbetsplats. Men jag tänker att jag har all tid i världen till det sen när barnen blir större. Mitt äldsta barn är nio år nu och jag fattar inte hur fort de åren gått.
Planen är..att under två års tid ta vårdnadsbidraget och bara jobba lite ibland efter behov. Bara då jag själv vill. Inget ekorrhjul här tack!!

Och detta beslut känns bra. Det känns riktigt bra. Hur ni lever era liv är upp till Er. Det finns nog inga rätt eller fel. Bara det känns bra så...

...ska jag nog försöka mig på att blogga.

Hmmm!
Hur kan det här gå till då? Får försöka treva mig fram så sakteliga.
Har aldrig ansett mig vara så särskilt duktig på det här med datorer. Men heller aldrig varit rädd för att prova på och testa mig fram här i livet.
För bara det känns bra så ska det nog gå.