Och så hände det - helt plötsligt var hon närmare 50 än 20!
Hur det gick till kan man fråga sig, men en sak lärde hon sig i alla fall.
Livet går fort - ruskigt fort.
Det är hög tid att börja prioritera. Det är dags att börja leva efter
VIKTIGHETS-PRINCIPEN.

söndag 14 augusti 2011

Förenklat är inte alltid det bästa

Surfade omkring lite på familjeliv och fastnade i en tråd om ögonfärg och genetik.
Hu...det ger mig rysningar i hela kroppen och kastar mig tillbaka till några skräckfyllda dagar i högstadiet.

Vi läste genetiklära på biologin och läraren visade på dessa förenklade scheman om arvsanlag. Och där stod det klart...svart på vitt... att jag INTE kunde vara barn till mina föräldrar. Mamma är jag ju väldigt lik utseendemässigt alltså kunde inte min älskade pappa vara min riktiga pappa.

Det vi lärde oss var att våra föräldrar bär på anlag från sina föräldrar (konstigt va!), så att om alla farföräldrarna var blåögda kunde de omöjligt få ett brunögt barnbarn.
Hjälp! Mormor och morfar är/var blåögda, likadant med farmor och farfar och jag hade ju grön/bruna....
Och inte vågade jag fråga läraren om jag missförstått, utan tankarna bara malde runt runt runt.
Inte kunde jag ju fråga mamma och pappa heller. Tänk om pappa trodde att han var min riktiga pappa och inte ville ha mig om han fick veta. Och tänk om mamma blev arg för att jag luskat ut hennes hemlighet.

Fast i och för sig....det kunde ju ha varit mormor eller farmor som haft nån annan?

Hur som helst så märkte ju min mamma att något var galet och fick till slut ur mig vad det var. Jag tror till och med hon ringde och skällde på skolan. Jag fick sedan förklarat för mig att detta var en förenklad variant av hur genetik fungerar och att mycket annat kan träda fram.

Förenklad variant!
Jo jag tackar, men då får man vara vääääldigt tydlig med det. Särskilt när man har att göra med elever som är i den ålder dom ska finna sin egen identitet och ett missförstånd då blir inte bra.
Det känns inte alls bra.

torsdag 11 augusti 2011

Vart går gränsen?

Jag har funderat mycket på var gränsen går mellan att vara ekonomisk och att vara snål.
Att vara ekonomisk är för mig positivt laddat och det är jag med stolthet. Men jag är däremot livrädd för att folk ska se mig som snål.

Att leta mat-varor i "kort datum" disken. Är det att vara snål eller ekonomisk?
Att köpa begagnade barnkläder och skor. Är det att vara ekonomisk eller snål?
Att köpa på sig varor vid kampanjer. Snål eller ekonomisk?
Att ladda ner film från nätet i stället för att gå och hyra. Snål eller...Nähä, den jämförelsen gick inte att göra ;)

För mig är snålhet, när det går ut över någon annan. Att man försöker smita från utgifter. Att man inte ger utrymme för den minsta genorisitet i sitt liv. När man helt enkelt mår dåligt över utgifter.

Jag vet att jag är ekonomisk, men jag är det inte för att spara pengar på hög.
Nej, jag är prismedveten och ekonomisk för att målmedvetet få det jag vill ha.
Jag överkonsumerar inte onödiga prylar, men har inga som helst problem med att lägga stora summor på saker som för mig känns viktigt i längden. Sånt som jag tror jag kommer ha behållning av då jag sitter där gammal och grå och tänker tillbaka på livet som varit.

Jag har ju lovat mig själv att leva efter "Viktighetsprincipen"