Hörde på radion om en morfar som fick med sig fel barn från dagis....
Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.
Vem är det egentligen mest pinsamt för?
Morfar som inte "känner igen" sitt eget barnbarn, eller personalen som kunde låta det ske?
Enligt enhetschefen var orsaken bristande rutiner, samt en för stor barngrupp för EN ensamvarande personal. Och på det... alldeles för lika overaller.
Förväxlingen upptäcktes inte förrän de kommit en bra bit på väg. Till och med det andra barnets familj hann och komma och upptäcka att deras barn saknades.
Morfadern var känd för alla inblandade, så därför protesterade tydligen inte barnet han tog med sig.
Men ändå....
Jag fattar ändå inte hur det kan gå till.
Lever vi i en sån stressad, konstig värld att vi inte kommunicerar med varandra vid hämtning, inte förrän vi kommit en bra bit på väg hem?
Skulle mina barn bara finna sig i att följa med någon så där?
En sak är nog säker i alla fall.
Tryggheten hos alla inblandade är nog borta. Omvärlden rejält skakad för dom, och det behövs nog ett gediget arbete för att hitta säker mark igen.
Det känns nog helt enkelt inte så bra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar