Vi hade en väluppfostrad hund.
En hund man kunde lita på. En hund som aldrig rörde någon mat som stod framme.
Hon satt bara där snällt och stirrade. Stirrade och hoppades på att någon skulle tappa något, eller rent av säga varsågod.
Sen i somras flyttade två kattungar hem till oss. Två katter som är väldigt svåra att uppfostra. Två katter som skiter i tillsägelser och eventuella straff. Ja, man kan säga att de bryr sig f*n inte ett skit.
Äter vi är dom uppe på bordet och försöker sno åt sig, och ställer man disk på bänken är dom där och slickar tallrikarna.
Och så igår...
Jag skulle panera fisk till middagen och blev naturligtvis avbruten av ett barn. När jag kommer tillbaks till köket ser jag till min fasa en katt stå och lapa i sig av äggblandningen, och en hund som har ätit upp hälften av fisken.
Hon måste väl ha resonerat som alla andra.
"Får dom, får jag" eller "Men dom tog ju"
Hunden hade hade i alla fall vett att skämmas och det känns ju bra.
Men dom där katterna...SUCK!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar