Oj Oj Oj....vad gör man?

Förra helgen gjorde Casper en alldeles egen spökvandring för oss här hemma på gården. Han slet, planerade, pysslade och byggde en hel dag, och vi blev mäkta imponerade, både av hans kreativitet och hans ihärdighet.

Inspirerad av ljuspromenaden i Grästorp han gått helgen innan så hade han lyckats få med de flesta saker.
Det hängde spöken i träden. Näcken satt och spelade på en fiol (misstänkt lik en gitarr). Skrållan hängde på galgbacken och i mördarens lya fanns både yxor offer och blod.

Han tyckte att det var gôr kul och berättade vitt och brett för alla i skolan efteråt.
Och kanske...kanske fick han lite väl mycket beröm av oss (fast kan man egentligen få det?)
Många blev i alla fall nyfikna och sa att den spökvandringen hade dom gärna velat gå.

Och..snäll som han är, så har han "erbjudit" sig att ordna en ny vandring på höstlovet.
Fast de ska få betala 10 kronor så att han tjänar massa pengar till Egypten.
Smart va - som han uttryckte det.

Hela veckan har han planerat och pysslat. Han är helt besatt och kan inte prata om nåt annat.
Idag kom han till och med hem och sa att han fått lov att skicka med inbjudan med skolans veckobrev.

-Herre Gud, sa Henrik. -Vi måste ta ner han på jorden. Vad tror han egentligen.
Men är det det man ska göra?
Fasan för oss, är ju att han tror att det ska komma massvis med folk och så blir han besviken när bara de närmast sörjande dyker upp.
Eller så kommer det massvis med folk som blir besvikna. Folk som har förväntningar på ett resultat som inte ett barn har resurser att leva upp till.

Fast sverige behöver ju kreativa företagsamma innovatörer. Eller?
Är det i sådana här situationer vi som vuxna trycker ner barnens självsäkerhet och förminskar dom?
Går man in till en förskoleavdelning med 4-5 åringar och frågar om nån kan rita en katt så skriker nästan alla att de kan. Frågar man däremot i ett vanligt arbetslag av vuxna finns det ingen som svarar ja på den frågan.
Nånstans på vägen in i vuxenlivet försvinner självförtroendet i den "förbannade" Jantelagen.

Ja ja. har ni inget för Er är ni välkomna hit i v44 Fredag och Söndag mellan 17-20.

Nu får jag fortsätta hjälpa honom med papir maché hönorna där ute i köket.
Så får vi hoppas att allt känns bra till slut.....