"Hon är jättebra. Och egentligen skulle jag vilja vara med henne lite oftare. Det är bra här på Korallen och jag är här varje dag, utom på helgerna förstås, men fick jag vara lite mer med mamma så skulle jag nog det" Douglas 5 år
Detta citat är hämtat från personporträttet i fredagens NLT.
Artikeln handlar om en kvinna och det är hennes son som har fått beskriva henne.
Och jag kan inte låta bli att undra hur den beskrivningen kändes för henne?
Kanske borde vi alla ta till oss den och fundera lite?
Barn har det i regel jättebra på dagis, och det är absolut lärorikt och stimulerande för dom. Det är därför det finns allmän förskola, 15 timmar i veckan, för barn från och med 3 år. Tiden kanske till och med skulle kunna utökas något.
Men jag säger det igen...
Jag tycker att det är skrämmande att vi lever i en värld där strävan efter materiell standard och självförverkligande går före chansen att tillbringa tid med våra egna barn.
Herre gud, det handlar om några futtiga år då dom är små.
Några enstaka år då vi föräldrar är deras stora idoler och förälskelse.
Några år då dom väljer oss, om vi bara gav dom chansen.
Och ärligt talat..skulle inte det kännas bra.
Försvarar du dig?
SvaraRaderasynd att du som för ett par veckor sedan var så lessen över att folk dömmer dig för att du väljer att vara hemma, nu inte respekterar oss som väljer att arbeta. Måste det verkligen tänkas över? Kan inte varje familj få göra som dom vill?
SvaraRaderaNej jag försvarar mig inte.
SvaraRaderaOch jag är absolut för det fria valet. Det har jag sagt innan, att det finns nog inga rätt eller fel bara det känns bra.
Det jag vill är att folk ska fundera och reflektera över valen i sitt liv, så att man inte bara kör på för att man tror att det måste vara på ett visst sätt.
Alla är vi olika och det måste vi få vara.
Jag reagerade också på den delen av artikeln. Fast jag tänkte nog mer i banorna "undra om det i ett personporträtt med en man någonsin förekommit kommentarer från hans småbarn". Ärligt talat förstår jag inte varför de valde att ha med en kommentar från hennes ena son. Ville de påpeka att hon jobbade för mycket? Att hon borde ha dåligt samvete? Som jag förstod hade hon ett heltidsjobb i en matbutik och ett deltidsjobb som brandman. Och? Min man har i fjorton år varav sex år med småbarn haft det så. Inte en enda gång fått en kommentar eller fråga om hur hans barn upplever det!
SvaraRaderaJag förstår att hennes barn vill träffa henne mycket, det är klart att de älskar att vara med sin mamma. MEN förhoppningsvis finns det även en närvarande pappa. Varför ska alltid familjens yttersta väl och ve vila på mammans axlar? I deras familj kanske det är pappan som jobbar deltid och är hemma med barnen?