"Hon är jättebra. Och egentligen skulle jag vilja vara med henne lite oftare. Det är bra här på Korallen och jag är här varje dag, utom på helgerna förstås, men fick jag vara lite mer med mamma så skulle jag nog det" Douglas 5 år
Detta citat är hämtat från personporträttet i fredagens NLT.
Artikeln handlar om en kvinna och det är hennes son som har fått beskriva henne.
Och jag kan inte låta bli att undra hur den beskrivningen kändes för henne?
Kanske borde vi alla ta till oss den och fundera lite?
Barn har det i regel jättebra på dagis, och det är absolut lärorikt och stimulerande för dom. Det är därför det finns allmän förskola, 15 timmar i veckan, för barn från och med 3 år. Tiden kanske till och med skulle kunna utökas något.
Men jag säger det igen...
Jag tycker att det är skrämmande att vi lever i en värld där strävan efter materiell standard och självförverkligande går före chansen att tillbringa tid med våra egna barn.
Herre gud, det handlar om några futtiga år då dom är små.
Några enstaka år då vi föräldrar är deras stora idoler och förälskelse.
Några år då dom väljer oss, om vi bara gav dom chansen.
Och ärligt talat..skulle inte det kännas bra.
söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Boningsfasen
Alla känner till den och talar om den.
Den där nedärvda genen i den gravida kvinnan som börjar plocka, städa, dona och fixa mot slutet av graviditeten. Hon sätter bo för att ta hand om sitt barn.
Och ärligt talat...
Kan det inte vara så att det är samma nedärvda gen som gör att vissa av oss kvinnor VILL vara hemma med våra barn? Kan det inte vara samma gen som gör att så många av oss väljer vårdande yrken?
Att jag tar upp detta beror på att det återigen tas upp i Aftonbladet om "hemmafru-trenden". Att så många väljer bort arbetsmarknaden för att satsa på familjen.
Både folk som är för och folk som är emot får framföra sin åsikt.
Men jag blir lite ledsen när jag läser vad de som är emot säger.
Inte kan väl mitt val förstöra hela kampen för jämställdhet?
Ska jag lastas för att kvinnor får sämre löner och villkor på arbetsmarknaden?
Har inte alla rättighet/skyldighet att råda över sitt eget liv?
Ja, det kommer drabba min pension om vi mot all förmodan skulle gå isär. Men vi har tänkt på detta och därför lagt in extra pensions-sparande för bara mig.
Ja, jag kanske inte kommer vara så attraktiv på arbetsmarknaden om jag går hemma i flera år. Men jag har tänkt på det också, och har därför sett till att ha två timanställningar för att hela tiden ha en fot inne. Då tror jag faktiskt mitt val kan vara något positivt i slutändan.
Jag har inte haft samma önskan innan, efter de andra barnen, utan skyndat mig ut till arbetslivet.
Någon vis person sa en gång att "För varje barn man får växer kärleken till de övriga" och så är det nog.
Det är nog det som har hänt.
Mina barn är mina, och jag vill att vi ska finnas där för dom så länge dom vill.
Låt mig få ha mitt val.
Låt mig få stanna i boningsfasen.
Den där nedärvda genen i den gravida kvinnan som börjar plocka, städa, dona och fixa mot slutet av graviditeten. Hon sätter bo för att ta hand om sitt barn.
Och ärligt talat...
Kan det inte vara så att det är samma nedärvda gen som gör att vissa av oss kvinnor VILL vara hemma med våra barn? Kan det inte vara samma gen som gör att så många av oss väljer vårdande yrken?
Att jag tar upp detta beror på att det återigen tas upp i Aftonbladet om "hemmafru-trenden". Att så många väljer bort arbetsmarknaden för att satsa på familjen.
Både folk som är för och folk som är emot får framföra sin åsikt.
Men jag blir lite ledsen när jag läser vad de som är emot säger.
Inte kan väl mitt val förstöra hela kampen för jämställdhet?
Ska jag lastas för att kvinnor får sämre löner och villkor på arbetsmarknaden?
Har inte alla rättighet/skyldighet att råda över sitt eget liv?
Ja, det kommer drabba min pension om vi mot all förmodan skulle gå isär. Men vi har tänkt på detta och därför lagt in extra pensions-sparande för bara mig.
Ja, jag kanske inte kommer vara så attraktiv på arbetsmarknaden om jag går hemma i flera år. Men jag har tänkt på det också, och har därför sett till att ha två timanställningar för att hela tiden ha en fot inne. Då tror jag faktiskt mitt val kan vara något positivt i slutändan.
Jag har inte haft samma önskan innan, efter de andra barnen, utan skyndat mig ut till arbetslivet.
Någon vis person sa en gång att "För varje barn man får växer kärleken till de övriga" och så är det nog.
Det är nog det som har hänt.
Mina barn är mina, och jag vill att vi ska finnas där för dom så länge dom vill.
Låt mig få ha mitt val.
Låt mig få stanna i boningsfasen.
tisdag 26 oktober 2010
Oj Oj Oj....vad gör man?
Förra helgen gjorde Casper en alldeles egen spökvandring för oss här hemma på gården. Han slet, planerade, pysslade och byggde en hel dag, och vi blev mäkta imponerade, både av hans kreativitet och hans ihärdighet.
Inspirerad av ljuspromenaden i Grästorp han gått helgen innan så hade han lyckats få med de flesta saker.
Det hängde spöken i träden. Näcken satt och spelade på en fiol (misstänkt lik en gitarr). Skrållan hängde på galgbacken och i mördarens lya fanns både yxor offer och blod.
Han tyckte att det var gôr kul och berättade vitt och brett för alla i skolan efteråt.
Och kanske...kanske fick han lite väl mycket beröm av oss (fast kan man egentligen få det?)
Många blev i alla fall nyfikna och sa att den spökvandringen hade dom gärna velat gå.
Och..snäll som han är, så har han "erbjudit" sig att ordna en ny vandring på höstlovet.
Fast de ska få betala 10 kronor så att han tjänar massa pengar till Egypten.
Smart va - som han uttryckte det.
Hela veckan har han planerat och pysslat. Han är helt besatt och kan inte prata om nåt annat.
Idag kom han till och med hem och sa att han fått lov att skicka med inbjudan med skolans veckobrev.
-Herre Gud, sa Henrik. -Vi måste ta ner han på jorden. Vad tror han egentligen.
Men är det det man ska göra?
Fasan för oss, är ju att han tror att det ska komma massvis med folk och så blir han besviken när bara de närmast sörjande dyker upp.
Eller så kommer det massvis med folk som blir besvikna. Folk som har förväntningar på ett resultat som inte ett barn har resurser att leva upp till.
Fast sverige behöver ju kreativa företagsamma innovatörer. Eller?
Är det i sådana här situationer vi som vuxna trycker ner barnens självsäkerhet och förminskar dom?
Går man in till en förskoleavdelning med 4-5 åringar och frågar om nån kan rita en katt så skriker nästan alla att de kan. Frågar man däremot i ett vanligt arbetslag av vuxna finns det ingen som svarar ja på den frågan.
Nånstans på vägen in i vuxenlivet försvinner självförtroendet i den "förbannade" Jantelagen.
Ja ja. har ni inget för Er är ni välkomna hit i v44 Fredag och Söndag mellan 17-20.
Nu får jag fortsätta hjälpa honom med papir maché hönorna där ute i köket.
Så får vi hoppas att allt känns bra till slut.....
Inspirerad av ljuspromenaden i Grästorp han gått helgen innan så hade han lyckats få med de flesta saker.
Det hängde spöken i träden. Näcken satt och spelade på en fiol (misstänkt lik en gitarr). Skrållan hängde på galgbacken och i mördarens lya fanns både yxor offer och blod.
Han tyckte att det var gôr kul och berättade vitt och brett för alla i skolan efteråt.
Och kanske...kanske fick han lite väl mycket beröm av oss (fast kan man egentligen få det?)
Många blev i alla fall nyfikna och sa att den spökvandringen hade dom gärna velat gå.
Och..snäll som han är, så har han "erbjudit" sig att ordna en ny vandring på höstlovet.
Fast de ska få betala 10 kronor så att han tjänar massa pengar till Egypten.
Smart va - som han uttryckte det.
Hela veckan har han planerat och pysslat. Han är helt besatt och kan inte prata om nåt annat.
Idag kom han till och med hem och sa att han fått lov att skicka med inbjudan med skolans veckobrev.
-Herre Gud, sa Henrik. -Vi måste ta ner han på jorden. Vad tror han egentligen.
Men är det det man ska göra?
Fasan för oss, är ju att han tror att det ska komma massvis med folk och så blir han besviken när bara de närmast sörjande dyker upp.
Eller så kommer det massvis med folk som blir besvikna. Folk som har förväntningar på ett resultat som inte ett barn har resurser att leva upp till.
Fast sverige behöver ju kreativa företagsamma innovatörer. Eller?
Är det i sådana här situationer vi som vuxna trycker ner barnens självsäkerhet och förminskar dom?
Går man in till en förskoleavdelning med 4-5 åringar och frågar om nån kan rita en katt så skriker nästan alla att de kan. Frågar man däremot i ett vanligt arbetslag av vuxna finns det ingen som svarar ja på den frågan.
Nånstans på vägen in i vuxenlivet försvinner självförtroendet i den "förbannade" Jantelagen.
Ja ja. har ni inget för Er är ni välkomna hit i v44 Fredag och Söndag mellan 17-20.
Nu får jag fortsätta hjälpa honom med papir maché hönorna där ute i köket.
Så får vi hoppas att allt känns bra till slut.....
måndag 25 oktober 2010
6:12
Där sprack det...nu gick det inte längre.
Efter sex veckors köpstopp fanns det nu alldeles för lite saker kvar i skåpen för att kunna klara sig på veckans 1200 kronor.
Nu börjar alla småsaker här hemma nämligen så sakteliga ta slut på en och samma gång.
Saker som tandkräm, deodoranter, dammsugarpåsar, disktrasor, kryddor och annat.
Sånt som egentligen inte är så dyrt, men som många tillsammans plockar på.
Sedan lite aktivitetsutgifter på det och det var tvärkört.
Hur gör man då?
Jo, vi hade ju nästan räknat med att denna dagen skulle komma förr eller senare. Därför hade vi faktiskt i förebyggande syfte lagt ner två femhundralappar i kuvertet där våra kontokort ligger och trycker.
Dessa pengar har vi tagit från tiden innan köpstoppet, så dom påverkar inte vår sparplan.
Men..vad lätt det var att känna:
Vi passar på och köper det och det, nu när vi ändå måste ta av dessa pengar.
Men.. vi skärpte till oss. Ingen pizza och inget vin.
Veckans utgifter såg ut så här:
Mat och basvaror 1260:-
Barnkalas presenter 197:-
Fika 20:-
Vi hade med oss 8 kronor från förra veckan
1208-1477 = MINUS 269:-
Skit också!
Det känns inte bra, men på semesterkontot finns nu 23 700:-
Och det känns riktigt bra
Efter sex veckors köpstopp fanns det nu alldeles för lite saker kvar i skåpen för att kunna klara sig på veckans 1200 kronor.
Nu börjar alla småsaker här hemma nämligen så sakteliga ta slut på en och samma gång.
Saker som tandkräm, deodoranter, dammsugarpåsar, disktrasor, kryddor och annat.
Sånt som egentligen inte är så dyrt, men som många tillsammans plockar på.
Sedan lite aktivitetsutgifter på det och det var tvärkört.
Hur gör man då?
Jo, vi hade ju nästan räknat med att denna dagen skulle komma förr eller senare. Därför hade vi faktiskt i förebyggande syfte lagt ner två femhundralappar i kuvertet där våra kontokort ligger och trycker.
Dessa pengar har vi tagit från tiden innan köpstoppet, så dom påverkar inte vår sparplan.
Men..vad lätt det var att känna:
Vi passar på och köper det och det, nu när vi ändå måste ta av dessa pengar.
Men.. vi skärpte till oss. Ingen pizza och inget vin.
Veckans utgifter såg ut så här:
Mat och basvaror 1260:-
Barnkalas presenter 197:-
Fika 20:-
Vi hade med oss 8 kronor från förra veckan
1208-1477 = MINUS 269:-
Skit också!
Det känns inte bra, men på semesterkontot finns nu 23 700:-
Och det känns riktigt bra
söndag 24 oktober 2010
Missförstånd!?!
När vi gifte oss för 5 år sedan lovade vi att älska i nöd och lust....
Det är bara det... att jag tolkade prästens ord som "tycka om"
Att vi tillsammans skulle kämpa för att klara livets motgångar.
Henrik där emot, han tolkade det som nåt helt annat.
Det är uppenbart
Kanske skulle jag ta och ringa prästen och fråga....
Det är bara det... att jag tolkade prästens ord som "tycka om"
Att vi tillsammans skulle kämpa för att klara livets motgångar.
Henrik där emot, han tolkade det som nåt helt annat.
Det är uppenbart
Kanske skulle jag ta och ringa prästen och fråga....
onsdag 20 oktober 2010
Hemmablind
Vi väntar finbesök på fredag....
Viktoria och Daniel kommer hit.
Japp!
Precis!
Jag menar DOM...Sveriges Kronprinsessa och hennes Prins.
Eller... Dom kommer ju inte direkt hit, hem till oss, men nästan.
På sin Västgötaresa ska de nämligen göra ett stopp här på Kinnekulle, vid utsiktstornet som ligger bara en liten bit bort.
Det är vid såna här tillfällen man förstår hur "fint" man egentligen bor.
Redan på 1700-talet utnämnde Linné det till "den ljufligaste platsen på jorden" då han gjorde sin Sverigeresa.
Och i somras, då Radio Skaraborg var här, fick jag lära mig att Österplana (där jag bor)...den naturtypen vi har här... den är i stort sett unik.
Det är bara våran hed, Allvaret på Öland och en liten plätt i Estland som har den här vegetationen. Annars finns den ingen annanstans i hela världen.
Men..allting blir vardag.
Man ser det inte med egna ögon.
Därför lånar vi de kungliga högheternas och jag hoppas det känns bra för dom.
Viktoria och Daniel kommer hit.
Japp!
Precis!
Jag menar DOM...Sveriges Kronprinsessa och hennes Prins.
Eller... Dom kommer ju inte direkt hit, hem till oss, men nästan.
På sin Västgötaresa ska de nämligen göra ett stopp här på Kinnekulle, vid utsiktstornet som ligger bara en liten bit bort.
Det är vid såna här tillfällen man förstår hur "fint" man egentligen bor.
Redan på 1700-talet utnämnde Linné det till "den ljufligaste platsen på jorden" då han gjorde sin Sverigeresa.
Och i somras, då Radio Skaraborg var här, fick jag lära mig att Österplana (där jag bor)...den naturtypen vi har här... den är i stort sett unik.
Det är bara våran hed, Allvaret på Öland och en liten plätt i Estland som har den här vegetationen. Annars finns den ingen annanstans i hela världen.
Men..allting blir vardag.
Man ser det inte med egna ögon.
Därför lånar vi de kungliga högheternas och jag hoppas det känns bra för dom.
tisdag 19 oktober 2010
Hmmmm
Är så trött!
Har varit vaken och jobbat på min uppfinning halva natten.
Den där uppfinningen som kommer göra mig världsberömd och rikare än Joakim Von Anka.
Den är så smart.
Det är något som alla människor vill ha för att underlätta vardagen. Något som ingen känner att den kan vara utan. Ung som gammal, fattig som rik, eller var man än bor i världen.
Den kommer kunna gå att få tag på i varenda liten butik, och man behöver nog minst en varje dag.
Den kommer inte kosta många ören att tillverka, men den kommer heller inte vara dyr att köpa.
Jag har kommit ganska långt med detaljerna, så nu återstår väl bara i stort sett att söka patent.
Fast det är klart....
Jag kanske behöver komma på vad den där lilla smarta grejen skulle kunna vara.
Men sen, sen kommer det kännas riktigt bra.
Har varit vaken och jobbat på min uppfinning halva natten.
Den där uppfinningen som kommer göra mig världsberömd och rikare än Joakim Von Anka.
Den är så smart.
Det är något som alla människor vill ha för att underlätta vardagen. Något som ingen känner att den kan vara utan. Ung som gammal, fattig som rik, eller var man än bor i världen.
Den kommer kunna gå att få tag på i varenda liten butik, och man behöver nog minst en varje dag.
Den kommer inte kosta många ören att tillverka, men den kommer heller inte vara dyr att köpa.
Jag har kommit ganska långt med detaljerna, så nu återstår väl bara i stort sett att söka patent.
Fast det är klart....
Jag kanske behöver komma på vad den där lilla smarta grejen skulle kunna vara.
Men sen, sen kommer det kännas riktigt bra.
söndag 17 oktober 2010
5:12
Nu är vecka fem av köpstoppet snart till ända, och inte heller denna vecka har det varit några problem, och vi har till och med kunnat unna oss lite roligheter i form av ett marknadsbesök.
Veckans utgifter såg ut följande:
Mat och basvaror 792:-
Snus 69:-
Fika + fotbollskiosk 50:-
Marknad 50/barn 150:-
Frimärken 60:-
Kattsand 75:-
Vi hade med oss ett överskott på 4:- och hade utgifter för 1196:-
1204-1196 ger ett överskott på 8 kronor.
Den här veckan har det inte kommit in några pengar, så summan på sparkontot har inte ökat.
Tråkigt...men det kompenseras ju upp kommande vecka, då det både är barnbidrag och Henrik får sin tvåveckorslön.
Den uppmärksamme kan också kanske notera att vi faktiskt har vågat oss på en ny kattsand. Vi fick ett tips av en god vän. Och än så länge verkar den fungera bra. Vi får väl se.
Något annat som är riktigt roligt är att vi komponerar ihop många nya goda maträtter, genom tänket att försöka använda det som finns. Lite som i det gamla TV-programmet här har du ditt kylskåp, om ni kommer ihåg det.
Som igår tex...
Bryn kassler skivor och lägg i botten på en ugnsform.
Toppa dessa med euroshoppers wokmix. Häll på Creme fraiche (smak äpple pepparrot) dryga ev ut den med extra mjölk och redning.
På med lite riven ost och in i ugn. Servera sedan med ris.
Det här blev absolut en ny favoriträtt för oss.
Den smakade bra, riktigt bra.
Veckans utgifter såg ut följande:
Mat och basvaror 792:-
Snus 69:-
Fika + fotbollskiosk 50:-
Marknad 50/barn 150:-
Frimärken 60:-
Kattsand 75:-
Vi hade med oss ett överskott på 4:- och hade utgifter för 1196:-
1204-1196 ger ett överskott på 8 kronor.
Den här veckan har det inte kommit in några pengar, så summan på sparkontot har inte ökat.
Tråkigt...men det kompenseras ju upp kommande vecka, då det både är barnbidrag och Henrik får sin tvåveckorslön.
Den uppmärksamme kan också kanske notera att vi faktiskt har vågat oss på en ny kattsand. Vi fick ett tips av en god vän. Och än så länge verkar den fungera bra. Vi får väl se.
Något annat som är riktigt roligt är att vi komponerar ihop många nya goda maträtter, genom tänket att försöka använda det som finns. Lite som i det gamla TV-programmet här har du ditt kylskåp, om ni kommer ihåg det.
Som igår tex...
Bryn kassler skivor och lägg i botten på en ugnsform.
Toppa dessa med euroshoppers wokmix. Häll på Creme fraiche (smak äpple pepparrot) dryga ev ut den med extra mjölk och redning.
På med lite riven ost och in i ugn. Servera sedan med ris.
Det här blev absolut en ny favoriträtt för oss.
Den smakade bra, riktigt bra.
Pizzasug!!!
Inte en bit skräpmat på fem-sex veckor.
Avgiftad? Nej - definitivt inte.
Jag drömmer att jag sätter tänderna i pizzabitar med långa sega ost trådar.
Jag känner doften av gatukökets kebab så fort bilen passerat Silrondellen.
Reklamradion annonserar att det är bokveckor på Mc Donalds, och det känns väldigt lockande, kanske rent av nödvändigt att passa på att åka dit och få en bok typ gratis.
Visst har vi försökt att göra eget hemma.
Stekt hamburgare...gjort pizza...ätit kebaben man köper på Ica.
Men det blir inte samma sak, och det stillar definitivt inte begäret av storköksflott.
Än har vi dock inte kommit så långt, så att vi tyckt att det varit värt att lägga över 200 kronor av vår veckobudget, på en enda måltid.
Man skulle ju kunna se det som något bra. Att jag inte bara blir rik utan även smal.
Tänk... ingen skräpmat, inga chips och knappt någon alkohol på 12 veckor. Det borde bli många kilon det.
Fast kanske, kanske satsar vi på en familjepizza till fredagsmyset
Bara för att det ska kännas bra...
Avgiftad? Nej - definitivt inte.
Jag drömmer att jag sätter tänderna i pizzabitar med långa sega ost trådar.
Jag känner doften av gatukökets kebab så fort bilen passerat Silrondellen.
Reklamradion annonserar att det är bokveckor på Mc Donalds, och det känns väldigt lockande, kanske rent av nödvändigt att passa på att åka dit och få en bok typ gratis.
Visst har vi försökt att göra eget hemma.
Stekt hamburgare...gjort pizza...ätit kebaben man köper på Ica.
Men det blir inte samma sak, och det stillar definitivt inte begäret av storköksflott.
Än har vi dock inte kommit så långt, så att vi tyckt att det varit värt att lägga över 200 kronor av vår veckobudget, på en enda måltid.
Man skulle ju kunna se det som något bra. Att jag inte bara blir rik utan även smal.
Tänk... ingen skräpmat, inga chips och knappt någon alkohol på 12 veckor. Det borde bli många kilon det.
Fast kanske, kanske satsar vi på en familjepizza till fredagsmyset
Bara för att det ska kännas bra...
torsdag 14 oktober 2010
Förväxling utan dess like...
Hörde på radion om en morfar som fick med sig fel barn från dagis....
Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.
Vem är det egentligen mest pinsamt för?
Morfar som inte "känner igen" sitt eget barnbarn, eller personalen som kunde låta det ske?
Enligt enhetschefen var orsaken bristande rutiner, samt en för stor barngrupp för EN ensamvarande personal. Och på det... alldeles för lika overaller.
Förväxlingen upptäcktes inte förrän de kommit en bra bit på väg. Till och med det andra barnets familj hann och komma och upptäcka att deras barn saknades.
Morfadern var känd för alla inblandade, så därför protesterade tydligen inte barnet han tog med sig.
Men ändå....
Jag fattar ändå inte hur det kan gå till.
Lever vi i en sån stressad, konstig värld att vi inte kommunicerar med varandra vid hämtning, inte förrän vi kommit en bra bit på väg hem?
Skulle mina barn bara finna sig i att följa med någon så där?
En sak är nog säker i alla fall.
Tryggheten hos alla inblandade är nog borta. Omvärlden rejält skakad för dom, och det behövs nog ett gediget arbete för att hitta säker mark igen.
Det känns nog helt enkelt inte så bra....
Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.
Vem är det egentligen mest pinsamt för?
Morfar som inte "känner igen" sitt eget barnbarn, eller personalen som kunde låta det ske?
Enligt enhetschefen var orsaken bristande rutiner, samt en för stor barngrupp för EN ensamvarande personal. Och på det... alldeles för lika overaller.
Förväxlingen upptäcktes inte förrän de kommit en bra bit på väg. Till och med det andra barnets familj hann och komma och upptäcka att deras barn saknades.
Morfadern var känd för alla inblandade, så därför protesterade tydligen inte barnet han tog med sig.
Men ändå....
Jag fattar ändå inte hur det kan gå till.
Lever vi i en sån stressad, konstig värld att vi inte kommunicerar med varandra vid hämtning, inte förrän vi kommit en bra bit på väg hem?
Skulle mina barn bara finna sig i att följa med någon så där?
En sak är nog säker i alla fall.
Tryggheten hos alla inblandade är nog borta. Omvärlden rejält skakad för dom, och det behövs nog ett gediget arbete för att hitta säker mark igen.
Det känns nog helt enkelt inte så bra....
tisdag 12 oktober 2010
4:12
Det tar sig.
En tredjedel av köpstopps perioden är nu avklarad och vi börjar komma in i tänket och rutinerna.
Vecka fyra gick som en dans. Fast då ska det ju tilläggas att vi var borta lördag till söndag. Vi blev bjudna på mat och sparade därmed utgifter.
Veckan slutade i alla fall med ett överskott på 4 kronor, och då hade vi ändå råd att unna oss lite roligheter.
Utgifterna såg ut som följande:
Mat och basvaror 783:-
Hundmat 269:-
Barnkalas 99:-
Bowling 60:-
Badhusbesök 100:-
Vi hade med oss 100:- från förra veckan och pantade för 15:-
1315-1311 = 4 kronor
Någon frågade mig vad vi egentligen äter för att kunna klara budgeten.
Jag brukar lägga upp det som så (också tips hämtat från lyxfällan).
En korvdag, en färsdag och en kycklingdag.
De andra dagarna hålls öppna för önskemål och maträtter baserade på "erbjudande" varor.
På helgerna brukar vi äta nåt lite lyxigare (kött).
Allt bröd bakar jag själv. Förutom formfranska då det vankas varma mackor.
Undrar ni nåt får ni gärna fråga.
Och på semesterkontot sitter nu 16 650:-
En tredjedel av köpstopps perioden är nu avklarad och vi börjar komma in i tänket och rutinerna.
Vecka fyra gick som en dans. Fast då ska det ju tilläggas att vi var borta lördag till söndag. Vi blev bjudna på mat och sparade därmed utgifter.
Veckan slutade i alla fall med ett överskott på 4 kronor, och då hade vi ändå råd att unna oss lite roligheter.
Utgifterna såg ut som följande:
Mat och basvaror 783:-
Hundmat 269:-
Barnkalas 99:-
Bowling 60:-
Badhusbesök 100:-
Vi hade med oss 100:- från förra veckan och pantade för 15:-
1315-1311 = 4 kronor
Någon frågade mig vad vi egentligen äter för att kunna klara budgeten.
Jag brukar lägga upp det som så (också tips hämtat från lyxfällan).
En korvdag, en färsdag och en kycklingdag.
De andra dagarna hålls öppna för önskemål och maträtter baserade på "erbjudande" varor.
På helgerna brukar vi äta nåt lite lyxigare (kött).
Allt bröd bakar jag själv. Förutom formfranska då det vankas varma mackor.
Undrar ni nåt får ni gärna fråga.
Och på semesterkontot sitter nu 16 650:-
En omöjlig ekvation!
I vårt sovrum finns en vanlig 90-säng.
Fast så väldigt vanlig är den nog inte, eftersom den alltför ofta rymmer fem personer om natten.
Och jodå.... Det är del av en dubbelsäng, men ägaren av den ena halvan har redan från början gjort klart att han inte kan sova med barn i sängen.
Ägaren av andra halvan däremot. Den som råkar vara min sida. Hon är alldeles för snäll. Hon makar undan och bereder plats för varje barn som kommer intassande nattetid.
Men hur är det möjligt?
Även om vi får skarven och pyttelite av Henriks sida så är det ju inte många kvadratcentimeter att dela på.
2 X 1 meter = 20 000 cm2 alltså 4000 cm2/person
Malcom 85 cm lång x 25 cm axelbredd = 2125
Gabriella 110 x 35 = 3850
Cornelia 120 x 35 = 4200
Casper 145 x 45 = 6525
Jag 171 x 55 = 9405
TOTALT = 26 105
Hmmmmm, inte undra på att jag ständigt är trött.
Inte undra på att jag alltid känner att jag måste gå och lägga mig så tidigt som möjligt för att passa på att sova lite.
Anna Wahlgren...Du kanske har rätt...Barn kanske inte hör hemma i sina föräldrars sängar.
Fast...Det känns rätt bra ändå....
Fast så väldigt vanlig är den nog inte, eftersom den alltför ofta rymmer fem personer om natten.
Och jodå.... Det är del av en dubbelsäng, men ägaren av den ena halvan har redan från början gjort klart att han inte kan sova med barn i sängen.
Ägaren av andra halvan däremot. Den som råkar vara min sida. Hon är alldeles för snäll. Hon makar undan och bereder plats för varje barn som kommer intassande nattetid.
Men hur är det möjligt?
Även om vi får skarven och pyttelite av Henriks sida så är det ju inte många kvadratcentimeter att dela på.
2 X 1 meter = 20 000 cm2 alltså 4000 cm2/person
Malcom 85 cm lång x 25 cm axelbredd = 2125
Gabriella 110 x 35 = 3850
Cornelia 120 x 35 = 4200
Casper 145 x 45 = 6525
Jag 171 x 55 = 9405
TOTALT = 26 105
Hmmmmm, inte undra på att jag ständigt är trött.
Inte undra på att jag alltid känner att jag måste gå och lägga mig så tidigt som möjligt för att passa på att sova lite.
Anna Wahlgren...Du kanske har rätt...Barn kanske inte hör hemma i sina föräldrars sängar.
Fast...Det känns rätt bra ändå....
söndag 10 oktober 2010
Ordspråk
....Det finns inget ont som inte har nå´t gott med sig.
Och visst....Det kan ju va´ sant.
Som i dag till exempel.
Jag gick i godan ro och grejade i köket. Alldeles själv, för alla de andra var ute. Plötsligt hörde jag ett stort BRAK!!! från övervåningen.
Jag gick upp för att undersöka vad som hänt.
Vad det var kattungarna hade haft sönder den här gången (för mycket är det vid det här laget, det ska gudarna veta).
Fast den här gången var de nog oskyldiga. Däremot kunde jag faktiskt knappt tro det var sant när jag såg vad som orsakat smällen.
Caspers överfulla väggfasta bokhylla hade släppt från väggen.
På golvet låg en enda röra av trasiga hyllplan, konsoller, böcker, krossade porslinsfigurer, m.m, m.m.
Jag gick för att hämta in honom och försökte samtidigt förbereda honom på vad som hänt.
Men oj....tårar, förtvivlan, ilska och ännu mera tårar och en mamma som försökte trösta.
Sen satte vi igång med att röja upp.
Det tog sin lilla tid, men det blev riktigt bra.
Och det var en mycket nöjd kille som gick och la sig i sitt "nya", välstädade, om-möblerade rum.
Till och med en ny bokhylla hade vi lyckats hitta ute i gömmorna på gården.
Fast.. så var det ju det där med ordspråk.
Det sägs ju även att en olycka kommer sällan ensam......
Och visst....Det kan ju va´ sant.
Som i dag till exempel.
Jag gick i godan ro och grejade i köket. Alldeles själv, för alla de andra var ute. Plötsligt hörde jag ett stort BRAK!!! från övervåningen.
Jag gick upp för att undersöka vad som hänt.
Vad det var kattungarna hade haft sönder den här gången (för mycket är det vid det här laget, det ska gudarna veta).
Fast den här gången var de nog oskyldiga. Däremot kunde jag faktiskt knappt tro det var sant när jag såg vad som orsakat smällen.
Caspers överfulla väggfasta bokhylla hade släppt från väggen.
På golvet låg en enda röra av trasiga hyllplan, konsoller, böcker, krossade porslinsfigurer, m.m, m.m.
Jag gick för att hämta in honom och försökte samtidigt förbereda honom på vad som hänt.
Men oj....tårar, förtvivlan, ilska och ännu mera tårar och en mamma som försökte trösta.
Sen satte vi igång med att röja upp.
Det tog sin lilla tid, men det blev riktigt bra.
Och det var en mycket nöjd kille som gick och la sig i sitt "nya", välstädade, om-möblerade rum.
Till och med en ny bokhylla hade vi lyckats hitta ute i gömmorna på gården.
Fast.. så var det ju det där med ordspråk.
Det sägs ju även att en olycka kommer sällan ensam......
fredag 8 oktober 2010
Barn och kläder...
Så...då var alla ungarnas garderober höststädade.
Borta är alla dessa kläder som på bara en sommar inte längre passar.
Borta är alla de kläder som aldrig används för att de har nån fläck eller annan defekt. Ni vet.. dom där kläderna man tänker att barnen kan ha till vardags, fast som sen ändå aldrig plockas fram.
Borta är alla dessa strumpbyxor med hål som jag skulle laga nån dag.
Hur kunde det bli så mycket?
Och hur i hela friden kan garderoberna fortfarande se så fulla ut?
Jo, det vet jag ju ganska väl egentligen.
Barnkläder!!!
Det finns väl inget som är så kul att köpa.
Modershjärtat värker ut rörda tårar och djupa suckar då man ser sina barn i nya snygga/söta/tuffa/coola kläder som man köpt. Inte av behov, utan för att man helt enkelt inte kunde stå emot.
Fast till vilken nytta egentligen?
För att jag sen ska stå där och svära över den överfulla tvättkorgen.
För att jag ska lägga så mycket värdefull tid på att tvätta och vika kläder som egentligen inte var smutsiga, men som ändå hamnade i tvättkorgen för att det var lättast så.
Hur många plagg hinner ett barn med att använda innan de är urväxta?
Ja ja...Nu ska i alla fall utsorterade plagg av bra kvalité förvandlas till pengar via Tradera.
Dessa pengar ska sedan gå till höst och vinterskor.
Skor är i alla fall något som behövs.
Något som vi alltid köper på höstlovet.
Och för att inte rucka våran sparplan och börja göra undantag i vårt köpstopp, så får denna utgift helt enkelt finansieras på alternativa vägar.
Det blir lite slit och pyssel, fast efteråt kommer det kännas bra.
Det kommer kännas riktigt bra...
Borta är alla dessa kläder som på bara en sommar inte längre passar.
Borta är alla de kläder som aldrig används för att de har nån fläck eller annan defekt. Ni vet.. dom där kläderna man tänker att barnen kan ha till vardags, fast som sen ändå aldrig plockas fram.
Borta är alla dessa strumpbyxor med hål som jag skulle laga nån dag.
Hur kunde det bli så mycket?
Och hur i hela friden kan garderoberna fortfarande se så fulla ut?
Jo, det vet jag ju ganska väl egentligen.
Barnkläder!!!
Det finns väl inget som är så kul att köpa.
Modershjärtat värker ut rörda tårar och djupa suckar då man ser sina barn i nya snygga/söta/tuffa/coola kläder som man köpt. Inte av behov, utan för att man helt enkelt inte kunde stå emot.
Fast till vilken nytta egentligen?
För att jag sen ska stå där och svära över den överfulla tvättkorgen.
För att jag ska lägga så mycket värdefull tid på att tvätta och vika kläder som egentligen inte var smutsiga, men som ändå hamnade i tvättkorgen för att det var lättast så.
Hur många plagg hinner ett barn med att använda innan de är urväxta?
Ja ja...Nu ska i alla fall utsorterade plagg av bra kvalité förvandlas till pengar via Tradera.
Dessa pengar ska sedan gå till höst och vinterskor.
Skor är i alla fall något som behövs.
Något som vi alltid köper på höstlovet.
Och för att inte rucka våran sparplan och börja göra undantag i vårt köpstopp, så får denna utgift helt enkelt finansieras på alternativa vägar.
Det blir lite slit och pyssel, fast efteråt kommer det kännas bra.
Det kommer kännas riktigt bra...
onsdag 6 oktober 2010
Läxor...
Det har startat en spännande debatt på Fria ord i NLT (nya lidköpings tidningen), och jag tänker följa den med spänning. Den tar nämligen upp läxors vara eller inte vara.
Personligen har jag själv alltid varit mot läxor.
Jag tycker att det finns för olika förutsättningar i barnens hemmiljö.
Jag tycker att det bara är en källa till irritation och tjat i den lilla tid familjen har tillsammans.
Jag tycker läxor är en kvarleva från en svunnen tid.
Vad tycker Ni?
Personligen har jag själv alltid varit mot läxor.
Jag tycker att det finns för olika förutsättningar i barnens hemmiljö.
Jag tycker att det bara är en källa till irritation och tjat i den lilla tid familjen har tillsammans.
Jag tycker läxor är en kvarleva från en svunnen tid.
Vad tycker Ni?
måndag 4 oktober 2010
3:12
Då var tredje veckan av köpstoppet avklarat.
Som jag tidigare nämnt så var det ju en ganska enkel vecka i och med att Henrik var borta.
Jag hade redan på förhand bestämt att jag skulle försöka använda mat från frysen.
Det brukar lätt bli så att vi samlar på oss burkar med rester.
Rester som inte räcker till hela familjen, men gott och väl då "storätaren" är ur huset.
Måndagens veckohandling slutade ändå med att kassörskan ville ha 651:-
Fast... mycket av detta var ju inköp av saker som inte behövdes nu, men som kommer behövas inom kort.
Sen beslutade sig mina föräldrar att komma och hjälpa mig/avlasta mig lite när H var borta.
De kom hit torsdag morgon till lördag kväll, vilket innebar att jag fick tilläggshandla ganska rejält redan på Onsdagen (171 kronor).
Mamma som är insatt i vår "situation" tyckte att hon kunde ta med sig lite mat hit. Men där går gränsen.
Jag vill inte att någon tredje part ska behöva drabbas av vårt köpstop.
Fast... riktigt principfast var jag inte... pappa fick gärna ta med sig en laddning av sina hemmagjorda köttbullar.
Pengarna räckte ändå gott och väl till "fredagskul" i bowlinghallen med/för barnen.
Lyxig lördagssupé till våran efterlängtade älskling.
Och... hela veckan slutade på ett överskott på 100:-
(okej, jag vet att jag siktade på 150:-, men det måste varit saknad som gjorde att jag stoppade ner lite extra godsaker till välkomstsupén)
PS. Och på semesterkontot sitter nu 11 650:- (Nästan värt en applåd)
Som jag tidigare nämnt så var det ju en ganska enkel vecka i och med att Henrik var borta.
Jag hade redan på förhand bestämt att jag skulle försöka använda mat från frysen.
Det brukar lätt bli så att vi samlar på oss burkar med rester.
Rester som inte räcker till hela familjen, men gott och väl då "storätaren" är ur huset.
Måndagens veckohandling slutade ändå med att kassörskan ville ha 651:-
Fast... mycket av detta var ju inköp av saker som inte behövdes nu, men som kommer behövas inom kort.
Sen beslutade sig mina föräldrar att komma och hjälpa mig/avlasta mig lite när H var borta.
De kom hit torsdag morgon till lördag kväll, vilket innebar att jag fick tilläggshandla ganska rejält redan på Onsdagen (171 kronor).
Mamma som är insatt i vår "situation" tyckte att hon kunde ta med sig lite mat hit. Men där går gränsen.
Jag vill inte att någon tredje part ska behöva drabbas av vårt köpstop.
Fast... riktigt principfast var jag inte... pappa fick gärna ta med sig en laddning av sina hemmagjorda köttbullar.
Pengarna räckte ändå gott och väl till "fredagskul" i bowlinghallen med/för barnen.
Lyxig lördagssupé till våran efterlängtade älskling.
Och... hela veckan slutade på ett överskott på 100:-
(okej, jag vet att jag siktade på 150:-, men det måste varit saknad som gjorde att jag stoppade ner lite extra godsaker till välkomstsupén)
PS. Och på semesterkontot sitter nu 11 650:- (Nästan värt en applåd)
söndag 3 oktober 2010
Boktipset!!!
 |
En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.
Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?
lördag 2 oktober 2010
Ombyte förnöjer?
Jag tror faktiskt att jag aldrig behöver oroa mig för att min man ska lämna mig. Aldrig någonsin.
Vad jag grundar detta i?
Jo, om man säger som så;
I sex dagar har han varit i Italien.
I Italien, landet som är känt för sin fina matkultur.
Första kvällen beställde han in en grönpepparstek.
Den var god.... Jättegod..... Faktiskt så god så att det fanns ju egentligen ingen anledning att prova nåt annat.
Så...han körde på sin grönpepparstek. På alla restauranger han besökte. I sex hela dagar.
Han tillhör helt enkelt den trogna sorten.
Vad jag grundar detta i?
Jo, om man säger som så;
I sex dagar har han varit i Italien.
I Italien, landet som är känt för sin fina matkultur.
Första kvällen beställde han in en grönpepparstek.
Den var god.... Jättegod..... Faktiskt så god så att det fanns ju egentligen ingen anledning att prova nåt annat.
Så...han körde på sin grönpepparstek. På alla restauranger han besökte. I sex hela dagar.
Han tillhör helt enkelt den trogna sorten.
fredag 1 oktober 2010
När katten är borta......
Med EN vuxen person mindre i hushållet under en veckas tid, finns det stora marginaler i den strama veckobudgeten.
Särskilt då det är den storätande delen som är borta.
Så när katten är borta. Dansar då råttan på bordet?
Nej.. inte den här råttan.
Den här råttan hamstrar i stället. Den här råttan passar på att fylla upp förråden med blöjor, våtservetter, välling, barngröt och hårfärg.
Den här råttan har vart så redig så att hon har 238:- kvar av veckans budget.
Och...den här råttan har bestämt att minst 150 kronor av dessa ska sparas till hundmaten som kommer att behöva inhandlas i nästa vecka.
Särskilt då det är den storätande delen som är borta.
Så när katten är borta. Dansar då råttan på bordet?
Nej.. inte den här råttan.
Den här råttan hamstrar i stället. Den här råttan passar på att fylla upp förråden med blöjor, våtservetter, välling, barngröt och hårfärg.
Den här råttan har vart så redig så att hon har 238:- kvar av veckans budget.
Och...den här råttan har bestämt att minst 150 kronor av dessa ska sparas till hundmaten som kommer att behöva inhandlas i nästa vecka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)