Soka soka

Fick barnens önskelistor inför julen i dag.
På Cornelias tredje plats stod det skrivet Soka soka.

Soka soka???
Näpp, jag kunde inte förstå vad hon menade utan blev tvungen att fråga.

- Ah men...tjocka sockor.... stavas det inte så?
- Nej inte riktigt.

Jag blir alltid lika förvånad över den stora skillnaden på läs och skriv inlärning.
Cornelia är 7 år. Hon läser jättebra. Lånar mycket böcker och tycker om att läsa.

Men stava, det är nåt helt annat det.
Vårat svenska språk är inte så lätt att ljuda sig fram till som vi gärna vill tro.
Nej, här gäller det att träna.
Läsa och skriva, läsa och skriva. Ända tills alla ordbilder sätter sig.
Så.. nu när jag snart läst godnatt för barnen, ska jag nog smyga dit en extra önskning på hennes lista.
Ett alfapet-spel :)

Drömmar

Jag drömde en sån rolig och konstig dröm i natt.
Jag skulle gärna berätta men det går ju inte.

För ni har väl varit med om det? 
Att någon berättar en dröm och man fattar ingenting.
Ärligt talat är det ganska tråkigt att lyssna på dessa invecklade ryckiga historier.

Ändå kommer jag på mig själv att gång på gång säga till folk i min närhet
-Vet du vad jag drömde i natt?

För någon vecka sedan hade Magnus Uggla med en drömtolkare i sitt radioprogram.
Hon sa att man skulle kolla på vilken känsla man hade i drömmen och om man kunde föra med sig den plats man befann sig på och händelserna till något i sitt verkliga liv. Att drömmar är kroppens försiktiga sätt att styra en mot olika beslut i livet

Hmm...jag fattar, jag fattar precis.
Jag ska fortsätta vara gift med Henrik och vara "bara" vikarie.

Den som frågar snällt kan få veta drömmen och göra sin egen tolkning.
Dröm sött!

Man blir som man umgås.....

Vi hade en väluppfostrad hund.
En hund man kunde lita på. En hund som aldrig rörde någon mat som stod framme.
Hon satt bara där snällt och stirrade. Stirrade och hoppades på att någon skulle tappa något, eller rent av säga varsågod.

Sen i somras flyttade två kattungar hem till oss. Två katter som är väldigt svåra att uppfostra. Två katter som skiter i tillsägelser och eventuella straff. Ja, man kan säga att de bryr sig f*n inte ett skit.
Äter vi är dom uppe på bordet och försöker sno åt sig, och ställer man disk på bänken är dom där och slickar tallrikarna.

Och så igår...
Jag skulle panera fisk till middagen och blev naturligtvis avbruten av ett barn. När jag kommer tillbaks till köket ser jag till min fasa en katt stå och lapa i sig av äggblandningen, och en hund som har ätit upp hälften av fisken.

Hon måste väl ha resonerat som alla andra.
"Får dom, får jag" eller "Men dom tog ju"
Hunden hade hade i alla fall vett att skämmas och det känns ju bra.
Men dom där katterna...SUCK!!!

Mamma Mia....

...ska Marie Serneholt leda melodifestivalen!!!

Därför att???
Nu förstår jag inte riktigt hur dom tänkte.

Rickard Olsson är väl helt okej, men Marie Serneholt?
Är inte hon bara någons flickvän nu för tiden?
Och om dom nu skulle ta en före detta programledares flickvän så kunde de väl valt Kristian Luuks.

Men visst...jag ger henne en chans.
Det kanske blir jättebra.
Vem vet, nästa år kanske dom frågar mig.
Jag i par med.....Alexander Skarsgård!!!

9:12

Nionde veckan, fars dag och kusinfest!
Det var den här veckan som det undanstoppade reservkuvertet var tänkt att användas.
Och det gjorde det också, med besked, nu ligger det bara 9 kronor kvar där.

Veckans utgifter såg ut följande:
Mat och basvaror     1358:-
Systemet                     340:-
Presenter                    200:-
Fika                              20:-

Vi löste in en trissvinst för 100:- och hade 5 kronor sen förra veckan.
Då får vi alltså    1305-1913= -613   alltså ett underskott på 613:-

3 veckor kvar nu och reservkuvertet är i stort sett tomt.
Nu blir det till att kämpa.
Fortfaranade inga pengar in på semesterkontot, men dom kommande två veckorna smäller det till.

Sen måste det erkännas att vi faktiskt har fuskat.
Vi har använt pengar från ett annat sparkonto för att köpa glasögon till Gabriella (ett oväntat måste).
Sen har vi även betalt biljetter till en julkonsert vi ska på 17 december i glada vänners lag.
En god vän hade fixat och lagt ut, och vi vill inte gå och vara skyldiga folk pengar.
Sånt känns inte bra.

Genomtänkt och perfekt!

Ni kanske har varit med om det någon gång?
Att någon gett er den perfekta presenten.
En present som varit så genomtänkt och klockren att man både skrattar och berörs.

Det hände i alla fall oss nu i helgen.
Vi hade kusinfest med Henriks alla kusiner (pappas sida).
Vi stod som värdpar och fick den mest perfekta värdgåvan i mannaminne.
Jag citerar det medföljande kortet:

"LÅT FESTEN go on!
9:12; varför inte ett FREDAGSMYS med pizza och snacks?
Semesterkontot ökar ändå! Njut för det är Ni värda!
KRAMAR från Kusinerna"

Och gåvan var...
En hel smäckfull "banankartong" med drickor, chipspåsar, popcorn, godis och en pizzalista med tre fast tejpade hundralappar.
KRAMAR ÅT ER ALLA, GODIS TILL OSS

8:12

Okej, lite sen med veckoredovisningen av köpstoppet.
Men men, här kommer den....

Vecka 8 var en bra vecka. Den slutade på plus.
Det var ju höstlov, så jag och barnen passade på att åka till mina föräldrar några dagar. Det minskar ju direkt kostnaderna för mat.

Skönt nog kändes det också som att det var ett bra lov även om vi inte kunde göra några stora ekomomiska utsvävningar.Men ett badhusbesök kostade vi på oss. Sen åkte vi skridskor i Grästorp, en aktivitet som ungarna älskar och fantastiskt nog är helt gratis. Och framför allt gjorde ju spökvandringen att lovet blev lyckat.

Utgifterna såg ut så här:
Mat och basvaror        974:-
Fika och McDonalds     55:-  
Present                          40:-
Vin                                70:-
Badhusbesök               100:-

1200:- och så pantade vi för 44:-     1244-1239=5

Semesterkontot ökar, men nu går det tråkigt sakta. +800 (Totalt 24 500:-)
Det är ju så att vi har lite ombytta roller här hemma så här vintertid. Jag jobbar en hel del och då är Henrik föräldraledig. Därav får Henrik mindre i lön samtidigt som ersättningen från försäkringskassan dröjer. Och jag får mindre i föräldrapeng samtidigt som lönen släpar en månad.
Pengarna kommer ju så småningom, och då ökar det väl markant.
Tålamod!!!

Det kunde dock ökat lite till...typ 240 kronor...
...om vi inte hade lyxat till det med pizza till Robinson för Tradera pengarna som blev över.
Men det måste ju få kännas bra.

Lojal...eller bara svårt att säga nej???

Så har jag hamnat där igen....
Dom vill förvandla mitt timvik till ett mer permanent jobb.

Hjälp!
Jag vill ju inte börja än.
Men det här j****  yrket är ju som ett kall.
Pedagoger är FÖR lojala, FÖR flexibla, fixar trixar och ordnar, allt för ANDRAS bästa.

Jag gjorde det efter Casper...ställde upp... inskolade han på dagis 1/2 år tidigare än tänkt...bara för att lösa en situation.
Likadant med Cornelia. Ett "ställa upp två tre veckor" blev permanent.

Efter Gabriella hade jag tagit paus från den världen och valde själv.

Men som sagt...
Nu har jag hamnat där igen och frågan är:
Ska jag följa mitt hjärta eller mitt kall???
Ska man tänka på sig själv eller sina medmänniskor?

Fast...är inte kyrkogården redan full av oumbärliga människor?

Vilka fröknar!!!

Ända sen Casper var liten och började på förskolan så har han avgudat alla fröknar som kommit i hans närhet. Vissa har till och med fått höra orden "Jag älskar dig".

Jag som mamma har många gånger fått höra av honom när jag försökt förklara något som han missuppfattat.
-Jo, det säger fröken! Därmed basta, och sen går det inte att motbevisa honom.

Därför var det väldigt självklart för honom att både den fröken han har nu och hans förra fröken fick en personlig inbjudan till hans spökvandring.
För mig var det kanske inte lika självklart att dom skulle komma. Att de skulle lägga ledig tid så här i samtalsperioden på att åka hem till en elev privat.

Men det gjorde dom.... båda två...och med sig tog dom sina familjer.
Och jag är fantastiskt rörd över deras engagemang i mitt barn.

Men för Casper var det självklart att dom dök upp.
Vadå? De är ju fröknar och fröknar gör sånt, för fröknar är bäst.

Hurra för skopunkten

7 par skor för 968 kronor!!!!!

Visst är skopunkten fantastisk.
Tag 3 betala för 2. Nedsatta priser och 10% om man skaffade medlemskort.
En mycket nöjd mamma och väldigt glada barn lämnade i alla fall butiken i Överby.

Okej, det kanske inte är den bästa kvalitén, men det duger åt mina barn. Den räcker
över en säsong och sen är ju ändå fötterna för stora.

Mitt slitande på Tradera har inbringat lite över 1200:-
Så på sätt och vis blir ju skorna gratis.

och...det ska vi fira med en höstlovspizza till Robinson i morgon.

Snälla, låt mig få förklara mig...

Jag anser inte att jag skulle vara en bättre mamma än någon annan
Jag tycker inte det är fel att mammor jobbar och barn är i barnomsorgen.

Mina tre stora har alla börjat förskolan då dom varit 1 1/2 år.
Inskolning och lämningar har aldrig varit något som helst problem. Dom har stortrivts och personalen har varit fantastisk (loklerna har jag kanske varit mindre nöjd med). Dock ska det kanske tilläggas att vi BÅDA föräldrar har gått ner i tid och på annat sätt pusslat för att de skulle kunna ha en snitttid på runt 25h/vecka. Att dom skulle få slippa att släpas upp allt för tidigt i ottan.

Men när sen fyran kom som en trevlig välkommen överraskning hände något.
Jag kände hur det infann sig ett lugn över familjen. Hur mycket tid vi helt plötsligt fick för varandra. Hur skönt det var att slippa ekorrhjulet och bestämma över sin egen tid.
Inga diskussioner om vem som "måste" vabba. Att helt plötsligt kunna sprida ut alla måsten på fler timmar.
Hur skönt det är att få några timmar hemma innan alla fritidsaktiviteter sätter igång.
Jag mådde mycket bättre som mamma. Vi mådde mycket bättre som familj.

Ni som klarar av att kombinera barn och jobb och mår bra av det ska ju naturligtvis göra det. Men jag tror inte att jag skulle göra det. Jag har skaffat alldeles för många barn ;)
Valfrihet för varje familj borde vara en självklarhet.

Det jag tycker är synd i Sverige är att vi är vårt yrke. Det är som att vi inte har nån identitet annars. Och med yrkesstämpeln kommer också fördomarna på hur vi är som person.

Det jag menar är också att jag tycker det är konstigt att hemma-mamma debatten handlar om Samhällsekonomi och jämställdhet. Och inte ses ur ett familj eller barnperspektiv.

Jag vet att många där ute inte mår bra.
Jag vill förmedla en styrka till dom att kanske kunna tänka om. Att inte låsa sig fast i en situation man inte trivs i.
Mitt bloggande om ekonomi och köpstopp handlar mycket om att testa/visa att man kan prioritera annorlunda om man vill det.

Men men. vi får se hur det blir.
Nu tar Kommunen bort vårdnandsbidraget samtidigt som husräntorna stiger oväntat fort.
Och inte ens jag kan trolla med ekonomin hur mycket som helst. Inte ens fast jag i stort sett har en halv månadslön i barnbidrag ;)

7:12

Fy, har knappt lust att skriva om den sjunde veckan.
Vi var och nalla i reserv-kuvertet igen. Det var liksom lättare nu när det ändå redan var gjort. Men det onödiga var väl att vi gjorde det utan att egentligen riktigt försöka fixa det ändå.

En skidåkare som åker en femmil vet att det kommer tunga partier, men att det bara är att försöka härda ut. Att inte ge upp. Helt plötsligt ser man mållinjen och får nya krafter. Det är väl så vi får tänka.

Veckan såg ut så här:
Mat och basvaror   1077.50:-
Fika   20:-
Sponsring av priser   136:-
Spökvandring Skara   100:-

Detta ger utgifter på 1333.50
Vi använde en presentcheck på Ica för 25 kronor
1225-1333.5= -108.5

Veckan slutade alltså på ett underskott på 108.50
Och ingen energi fick vi av att summan på semesterkontot steg.
Fast att det var lönevecka så fanns det alldeles för mycket räkningar så varenda liten krona gick dit.

Men nu är det ny vecka. Nu tar vi nya tag
HEJA HEJA, ORKA ORKA!!!

En hyllning!!!

Usch nu börjar det bli riktigt tungt och tråkigt med köpstoppet.
Det som i början gick lätt som en dans, blir allt svårare ju tommare skåpen blir. Det känns som man får försaka så mycket som andra människor unnar sig och ibland har man bara lust att ge upp.

Tänk att då leker vi ändå bara "köpstopp". Vi vet att vi har en stor trygghet på bankkontot. Men tänk alla de människor som för jämnan får vrida och vända på varje krona. De som får tänka över och värdera varenda inköp och trolla med resurser de inte har. Jag kommer beundra dom i alla evinnerlig tid.

Ofta är det ju även så att de inte bara har en svag ekonomi att brottas med. Många gånger är de ju även ensamstående föräldrar med allt det ansvar det innebär. Eller så har de någon besvärlig sjukdom som tar kraft och ork.

Jag hoppas att mitt experiment gör mig till en humanare människa. Att jag och de andra i familjen ska få en större förståelse för ekonomi.

12 veckor är ingenting, det är bara en lek. Ni däremot som befinner Er där för jämnan.

Det är Ni som borde få nobelpriset i Ekonomi!!!